Klara problematiserar hur vuxna ibland pratar om barn på sätt som förminskar deras känslor och beteenden. Genom att först beskriva en vuxen kollega med ord som ”trotsig” och ”vill ha uppmärksamhet” synliggörs hur språket formar människosyn. Barns motstånd förstås istället som uttryck för behov och relationella signaler. Hur påverkar vårt språk sättet vi möter barn?
Läs mer...Klara fortsätter resonemanget om barnkultur genom en intervju med sin son Arvid, som berättar om sina favoritböcker. Böckerna rymmer humor, fantasi, filosofi och känslor. Gemensamt är temat verklighet och fantasi. Vad säger barns egna bokval om vilken kultur de egentligen längtar efter?
Läs mer...Klara reflekterar över barnlitteratur och hur den speglar vuxnas syn på barn. Hon beskriver hur många barnböcker underskattar barns tankar och behov av djup, kultur och skönhet. Barn är tänkande människor som behöver litteratur som väcker frågor och fantasi. Hur kan vi ge barn mer meningsfull kultur?
Läs mer...Klara problematiserar idén om föräldraskap som självklar livsnorm. Hon utforskar skillnaden mellan längtan, roll och ansvar, och hur närvaro väger tyngre än idealiserad kärlek. Föräldraskap handlar inte om ägande utan om relationellt ansvar, oavsett ursprunglig vilja. Vågar vi tala ärligt om detta utan skam?
Läs mer...Klara Lindberg skildrar barndomsupplevelser av religiös undervisning och kopplar dem till barns rätt till religionsfrihet, kritiskt tänkande och demokratisk utbildning. Hon betonar behovet av att barn får möta flera perspektiv, bilda egna uppfattningar och inte styras av vuxnas trosuppfattningar. Hur kan undervisning balansera respekt för traditioner och barns självständighet?
Läs mer...Klara Lindberg beskriver hur barn som far illa kan visa sina upplevelser genom beteenden och reaktioner som inte alltid är lätta att tolka. Pedagogens uppgift är att se bakom beteendet, skapa trygghet och våga agera. Kunskap, lyhördhet och empati behövs för att upptäcka och stötta barnen. Hur stärker vi detta i förskolan?
Läs mer...Du står på gården och svarar en förälder att hennes dotter har ätit bra idag när du känner att din hand håller i en pinne. Du var så upptagen i samtalet att din hand vänligt har tagit emot den av ett barn som har passerat. Sen är dagen slut och skåpet ska stängas. Då är
Läs mer...Håkan sitter djupt koncentrerad och slickar bort sanden som fastnat i handflatorna. Elin passerar och sjunger för sig själv: “Jag är en elefant. Nej, jag är en robot. Imorgon är jag glad.”
Läs mer...Ett barndomsminne av sand i skon väcks till liv när Klara sopar golvet i hallen. Det påminner om barns kamp mellan lek och krav på att vara duktiga. Som vuxna växlar vi mellan mildhet och tillrättavisning – men kan vi bättre se de barn som vill slippa duktighetsrollen?
Läs mer...Genom att inspireras av Marie Kondos filosofi kan förskolan rensas på ett sätt som stärker barnens ansvar, inflytande och respekt för material. När barnen deltar i sortering och reflektion skapas en miljö med tydlighet, glädje och lärande. Är det dags att införa en ”Kondo-rutin” i årshjulet?
Läs mer...
Klara Lindberg