Vi måste sluta ta ansvar!

Från den 1 juli 2027 får förskollärare nationellt reglerad tid för planering och uppföljning av undervisningen. Men ansvaret för att organisera verksamheten så att tiden faktiskt kan användas ligger hos arbetsgivaren – inte hos förskollärarna. Är vi beredda att sluta kompensera för organisatoriska brister och börja kräva de förutsättningar vi har rätt till?

Läs mer...

Arg och kränkt – precis som du vill ha det (eller?)

En provocerande rubrik om att förskolan ska anpassas mer efter föräldrar väckte starka reaktioner – men speglar den verkligen utredningens innehåll? Texten argumenterar för att förskolan ibland är alltför snabb att inta försvarsställning, när samma underlag i stället skulle kunna öppna för viktiga samtal om barnomsorg, jämställdhet och resurser. Vad skulle hända om vi sökte samförstånd innan vi sökte konflikt?

Läs mer...

Förundran

Förundran är en drivkraft för barns lärande, men kräver vuxnas närvaro snarare än avancerad planering. Trots en stressig vardag kan de små ögonblicken – ett höstlöv, ett spindelnät eller en daggdroppe – öppna dörren till nyfikenhet, samtal och utforskande. Hur skapar vi utrymme för fler sådana ögonblick i förskolan?

Läs mer...

Samma yrke, olika verkligheter: Om konsten och utmaningen i att tycka olika i förskolan

Förskolans hall blir en bild av hela verksamheten: hur vi ständigt balanserar pedagogiska ambitioner mot pressade förutsättningar. Stress gör oss mer benägna att gå i försvar, både på jobbet och i sociala medier. Nyfikenhet på andras perspektiv kan skapa bättre samtal än behovet av att ha rätt. Hur kan vi skapa ett samtalsklimat där olika erfarenheter får plats utan att upplevas som kritik?

Läs mer...