Debatten om vårdnadshavares “fusk” riskerar att rikta fokus mot fel problem. Johan menar att förskolan har ett professionellt ansvar, men inte tolkningsföreträde om barnets bästa. Lösningen ligger i bättre förutsättningar – mindre barngrupper och högre personaltäthet – snarare än att skuldbelägga enskilda vårdnadshavare. Hur länge ska vi diskutera symptomen istället för orsakerna?
Läs mer...Johan problematiserar debatten om vårdnadshavare som “fuskar” till sig mer förskoletider, bland annat lyft i SVT Skåne. Fokus bör inte ligga på moral eller kontroll, utan på ett system med bristande resurser. När strukturerna inte fungerar förskjuts ansvaret till individer. Hur kan vi istället rikta blicken mot förutsättningarna?
Läs mer...Jan Kjellin problematiserar vistelsetiden i förskolan och visar att den i stor utsträckning styrs av godtyckliga beslut. Utökad tid riskerar att försämra kvaliteten om inte gruppstorlek och personaltäthet säkras först. Författaren efterlyser lagstadgade ramar. Bör vi verkligen öka tiden utan att först säkra förutsättningarna?
Läs mer...Maria Karlander beskriver en stark kontrast mellan 90-talets förskola och dagens verklighet. Förr fanns mindre barngrupper, mer planeringstid och utrymme för spontanitet och utflykter. Idag präglas verksamheten av pressad bemanning och effektivisering. Hur kan vi återvinna friheten och förutsättningarna att arbeta utifrån vår fulla kompetens?
Läs mer...Emmelie knyter samman barnens rättigheter och personalens arbetsvillkor i förskolan. För stora barngrupper hotar både kvalitet och arbetsmiljö. Lagstadgade gruppstorlekar lyfts som nödvändigt, tillsammans med gemensamt engagemang från personal och vårdnadshavare. Är politiken redo att sätta barnets bästa först?
Läs mer...Johan kritiserar förskolepolitiken för sin kortsiktighet, där mandatperioder styr mer än barns behov. Tillfälliga satsningar ersätter långsiktiga investeringar i kvalitet, personal och stabilitet. Förskolan kräver politisk samsyn och beslut som sträcker sig bortom fyra år – men är politiken beredda att tänka så långt?
Läs mer...Ann Kronberg Larsson problematiserar uppdelningen i tjej- och killkläder och betonar barns rätt att välja utifrån eget sinne, inte normer eller grupptryck. Klädval kopplas till självständighet, värdegrund och hållbarhet. Förskolan har ansvar att bredda perspektiv och stärka barns mod att vara sig själva – hur stöttar vi det?
Läs mer...Klara problematiserar idén om föräldraskap som självklar livsnorm. Hon utforskar skillnaden mellan längtan, roll och ansvar, och hur närvaro väger tyngre än idealiserad kärlek. Föräldraskap handlar inte om ägande utan om relationellt ansvar, oavsett ursprunglig vilja. Vågar vi tala ärligt om detta utan skam?
Läs mer...Traditionella luciatåg kan skapa oro hos barn. Alternativ som gemensam sångsamling med vårdnadshavare, eldsamling, lucia-dropin, slöjdaktiviteter eller pedagogernas luciatåg skapar trygghet, gemenskap och glädje. Fokus ligger på ljus och delaktighet snarare än prestation. Hur kan lucia göras magisk utan stress för barnen?
Läs mer...Maria Karlander lyfter debatten om att fördubbla vistelsetiden vid föräldraledighet. Vårdnadshavare uttrycker behov, men personalen påpekar att förskolans kvalitet och barngruppsstorlekar först måste säkras. Frustrationen ligger i att föräldrar engagerar sig i mer tid – men inte i minskade grupper där verklig skillnad sker. Hur kan vi kroka arm?
Läs mer...
Johan Eckman
Jan Kjellin
Maria Karlander
Emmelie Persson
Ann Kronberg Larsson
Klara Lindberg
Lina Karlström