Stoppa krisen i förskolan – så kan vi agera tillsammans nu

När jag skrev “Barnens rättigheter ryms inte i för stora grupper” berättade jag om min längtan efter en förskola där vi verkligen hinner se varje barn, där vi kan möta blicken, ge en trygg famn och lyssna på varje liten röst. I inlägget, “När förskolepersonal blir vårdbiträden”, tog jag upp den oro jag – och nog många av er – känner: att vi som valt förskolan nu riskerar att ses som flyttbara resurser som kan omplaceras till äldreomsorgen.

Nu vill jag knyta ihop båda dom tankarna och rikta blicken framåt: vad kan vi göra för att påverka utvecklingen? För frågan är inte om vi kan – utan om vi vågar, och om vi gör det tillsammans.

Barnens rättigheter måste stå först

Sedan Barnkonventionen blev lag är Sverige juridiskt förpliktigat att sätta barnets bästa främst. Ändå ser vi en verklighet där för stora barngrupper gör det omöjligt att leva upp till det löftet. Vi ser barn som inte blir sedda, blickar som inte möts och små röster som drunknar i stress och tidspress.

Jag vet att många av er känner samma frustration som jag. Det är en smärtsam känsla att stå där och vilja ge mer – men inte ha tid eller förutsättningar. Vi vet alla att barnen inte får tillbaka sin barndom. Den tid dom har hos oss är unik och går inte att göra om.

Sveriges Lärares krav – en väg till förändring

Sveriges Lärare har tydligt pekat på vad som krävs: lagstadgade regler för barngruppernas storlek. Det är inte bara en önskan, det är en nödvändighet om vi ska klara vårt uppdrag.

• Barn 1–3 år: max 12 barn per grupp, högst 3 barn per heltidsanställd.
• Barn 4–5 år: max 15 barn per grupp, högst 5 barn per heltidsanställd.

Det här är nivåer som faktiskt går i linje med vad forskningen visar om barns behov av närvarande vuxna. Dom skulle göra verklighet av den dröm jag beskrev i mitt första inlägg – att varje barn blir sedd och bekräftad. Och just nu, när barnafödandet minskar, har vi en unik chans att göra något åt det. Istället för att slå ihop förskolor eller omplacera personal borde vi använda läget för att minska barngrupperna och ge barnen det de förtjänar.

Personalens situation kan inte ignoreras

Vi måste också tala om oss som arbetar i förskolan. Det här handlar inte bara om barnens rättigheter, utan också om vår arbetsmiljö. Många lärare i förskolan och barnskötare lämnar yrket, inte för att dom vill – utan för att dom inte längre orkar.

När grupperna blir för stora och resurserna inte räcker till hamnar vi i ett ständigt otillräckligt läge. Stressen tar över, glädjen bleknar och stoltheten hotas. Är det verkligen så vi vill ha det – att bristen på resurser ska tvinga bort människor som en gång valde förskolan med hjärtat? Vi vet att vi kan bättre. Vi vet att yrket kan vara fantastiskt – men bara om vi får rätt förutsättningar.

Förskolan är en investering – inte en kostnad

Det är också viktigt att påminna beslutsfattare om det större perspektivet. Förskolan är inte bara barnpassning, den är inte en utgift som bara kan skäras ner. Den är en investering för framtiden.

Barn som får gå i mindre grupper, med närvarande vuxna, utvecklar språk och sociala färdigheter bättre. Dom får trygghet, självkänsla och nyfikenhet som följer dom in i skolan – och i livet. På lång sikt sparar samhället pengar genom att tidigt lägga grunden för lärande och välmående. Så varför behandlas förskolan ofta som en budgetpost bland andra, i stället för som den investering i framtiden den faktiskt är?

Vårdnadshavarna – våra viktigaste allierade

Vi som jobbar i förskolan kan inte föra den här kampen ensamma. Vi behöver vårdnadshavare med oss. Ni som varje dag lämnar era barn till oss, ni vet hur viktiga dom där små stunderna är – när någon lyssnar, tröstar, uppmuntrar eller bara finns nära.

Ni ser också när grupperna är för stora, när vi springer mellan rum, när tiden inte räcker. Er röst betyder mycket. För när föräldrar och personal står enade, politikerna lyssnar när vi talar med en röst – barnens rättigheter kan inte vänta.

Vad vi kan göra – tillsammans

Så vad kan vi göra mer konkret?

• Samla kollegor och prata ihop er om vad som behöver förändras.
• Dokumentera vardagen – skriv ner exempel på vad som händer när grupperna är för stora.
• Engagera föräldrar och be dom stå med oss i kraven på mindre grupper.
• Skriv tillsammans – öppna brev, debattartiklar och mail blir starkare när dom har många underskrifter.
• Var synliga – ställ frågor på kommunfullmäktige, träffa beslutsfattare, delta i samtal.

När vi står tillsammans blir vår röst svår att ignorera.

Min fråga till politikerna

Till er som har makten vill jag säga:
Är ni beredda att lagstifta om barngruppernas storlek och sätta barnens rättigheter först – eller vill ni fortsätta låta både barnen och personalen betala priset för ekonomiska kalkyler?

Barnen förtjänar mer. Vi behöver bättre förutsättningar. Och hela samhället vinner på en förskola av hög kvalitet.

Tillsammans kan vi påverka – och tillsammans kan vi göra skillnad.