Är jag lärarnas dröm eller mardröm?

Ja, den frågan har jag ställt till mig själv under de senaste veckorna.

Anledning: Jag är utbildad förskollärare, arbetar fackligt under veckorna men är även småbarnsmamma där jag precis har skolat in min 2-åriga son på hans nya förskola. 

På hans förra förskola (som vi för övrigt älskade) lovade jag mig själv att hålla en låg profil. Det vill säga, inte prata för mycket förskola med lärarna, eller dela erfarenheter om både positiva och negativa upplevelser av dagens förskola. Inte prata om arbetsmiljö och hur viktigt det är för dom att ta ut pauser, raster, rätten till planering, få den återhämtning man behöver ha, hur man behöver skriva tillbudsrapporter som dokumentation för samverkan och absolut inte maila rektor om arbetsmiljön för personalen. Självklart misslyckades jag med allt ovan. 

Att hålla låg profil var och är inte riktigt min grej. Jag känner mycket. Jag tycker mycket och jag älskar verkligen både mitt jobb som förskollärare och som facklig inom Sveriges Lärare. Att då som mamma och vårdnadshavare inte uttrycka mig är nog lika svårt som att inte tänka på en blå bil under tiden du nu läser denna text. Alltså omöjligt. 

Grunden till allt

Att min son och hans kamrater på förskolan ska få den bästa starten i deras utbildningskedja är liksom grunden till allt. Kommer han känna sig trygg, sedd, bekräftad, våga göra misstag för att sedan bli uppmuntrad till att försöka igen? Kommer han få möta känd personal med adekvat utbildning? Och kommer han minnas sin tid på förskolan med glädje?

Självklart är det då omöjligt att gå in som vårdnadshavare på min sons förskola utan att ha rollen som förskollärare och facklig förtroendevald med sig. Jag tror och hoppas att jag däremot kommer ha en förståelse för om han ibland kommer hem med fel kläder som jag kanske har glömt att namna. Jag har en förståelse för om vikariesituationer ibland gör det svårt att få en helhetsbild på hur dagen har varit. Ovh jag vet ju hur svårt det kan vara att få ihop en dag då sjukdomarna härjar, det är slut på vikarier från bemanningen och man får jobba underbemannat under dagen.

Gör sitt bästa

Jag vet att personalen gör sitt bästa i rådande situation och är det någon jag ska klaga på så är det kommunens politiker som underfinansierat förskolans budget. 

Komplexiteten i alla uppdrag jag har i förskolans värld kan också vara väldigt positiv, rent utav bra för min utveckling. Att bli mamma och vara förskollärare har gjort att jag förstår hur viktigt det är med att få en trygg och respektfull relation med vårdnadshavarna.

Hur en katastroflämning på morgonen med tårar från både barn och vuxna kan botas enkelt med ett snabbt sms som får mig att slappna av och få mig trygg.

Eller ”överhöra” hur en pedagog pratar med mitt barn på ett sätt där jag verkligen hör att pedagogen genuint är glad att få träffa just HONOM. Jag fylls med värme och än en gång, trygghet. En trygghet som jag sedan för vidare till mitt barn. 

För jäklar vad vi är grymma i förskolan

Vi avläser situationer snabbt, vi är som detektiver som kartlägger vem vi har framför oss. Hur ska vi få barnet vi har framför oss att vilja komma in till vår lek? Utforska barnets intressen och sedan förberett (i min sons fall en bilmatta med tillhörande bilar) hans intresse till dagen därpå, allt för att han ska känna glädje, trygghet och lust att komma till sin förskola. Det kallar jag kompetenta lärare! 

Så frågan kvarstår. Kommer jag som vårdnadshavare vara lärarnas dröm eller mardröm? 

Det kan enbart personalen svara på framöver. För jag kommer inte kunna dölja ”min bakgrund”. Jag förstår att det finns många förskollärare och fackligt engagerade föräldrar som kan det men jag tillhör inte den kategorin. Jag kommer tycka och tänka på föräldramöten och utvecklingssamtal men jag hoppas att jag kan kanalisera mitt engagemang till rätt personer och vara en positiv kraft. För jag älskar mitt fackliga uppdrag. Jag älskar uppdraget som förskollärare (även om jag ser otroligt stora utmaningar i mitt yrke). Men jag älskar ännu mer mitt livsuppdrag: att vara Augusts mamma.  

Anna Heimer

Förskollärare, Facklig i Sveriges Lärare Partille samt mamma.