Året då vi började skriva tillbud

Skriver du och dina kollegor tillbud? Strålande! Då följer ni något som ingår i ert arbetsuppdrag. Om inte; låt detta bli det läsår då ni börjar skriva dem! Att låta bli, är inte ett alternativ.

Att skriva tillbud samt arbetsskadeanmälningar ingår i det systematiska arbetsmiljöarbetet (SAM) som ska föras på varje arbetsplats. Ett tillbud kan ses som ett ”oj!” – här kunde det gått illa. Det vill säga en händelse som skulle kunna medföra allvarliga konsekvenser men turligt nog gick bra.

Exempel på tillbud kan vara;

• någon halkat på ett blött golv utan att göra sig illa
• du har fått jobba en hel dag utan paus eller återhämtning
• du är med om hotfulla situationer
• Trots personalfrånvaro och full barngrupp får ni inte in någon vikarie och arbetar därav underbemannade
• Ett barn har ”glömts bort” på toaletten

Enligt Arbetsmiljöverket är det lite som att jämföra en arbetsplats där inga tillbud skrivs, med en grupp barn som är helt tysta en längre stund. Det är inte per automatik något positivt. Det kan snarare vara precis tvärtom.

På många enheter ser man svårigheter att finna tid till att skriva tillbuden. Det är något ni behöver lyfta med er chef och hens ansvar att lösa. Att inte skriva dem är som jag skrev inte ett alternativ. De SKALL skrivas och rutiner kring ”när och hur” skall finnas på samtliga arbetsplatser.

Om det skulle vara en återkommande och allvarlig händelse så Arbetsmiljöverket kommer ut, då kommer de kräva att dokumentation ( inklusive tillbud) finns. Om inte – finns inget ”case”. Det är också många gånger ett underlag som är viktigt om det är ett ärende man vill att sina fackliga förtroendevalda ska ta vidare.

Tillbuden ska följas upp

Och åtgärder – om så krävs- ska vidtas. Åtgärderna ska tidsättas och ansvarig ( oftast chefen) skall utses. Sedan följer man upp åtgärderna för att se om de givit någon positiv effekt. Tänk er tillbuden som ett verktyg att både signalera om incidenter som kunde gått illa, men också en dokumentation på hur verkligheten faktiskt ser ut och därav stöd och grund för att få bättre förutsättningar framöver. Att inte skriva tillbud är som att ”vända andra kinden till” eller ” stoppa huvudet i marken ”. Det vill säga både korkat och inte särskilt framåtsyftande.

Hur många rektorer skriver tillbud, tror ni? Om händelser där de medarbetare man har befinner sig eller har befunnit sig i situationer som skulle kunna medfört en allvarlig konsekvens. Inte många, tror jag. Kanske ingen. Varför?

Vi försöker påvisa den ohållbara situation vi har på daglig basis inom förskoleverksamheten. Vi behöver då använda oss av de formella verktyg vi har, för att få till de förbättringar vi önskar. Tillbud är ett verktyg. Börja använd det. Om inte igår så idag. Vänta inte! Har du inte rätt förutsättningar; kräv dem. Din chef ansvarar för din och barnens miljö och i det ingår att personalen ska skriva tillbud när och om det behövs.

Så nu kör vi! Vill du veta mer om tillbud och arbetsskador kan du titta på både Kommunals och Sveriges Lärares hemsidor. Eller fråga din chef, eller ditt skyddsombud. APT är ett ypperligt tillfälle att diskutera tillbudens varande hos just er. Vill man få till förändringar och förbättringar så får man ta sin del av ansvaret.

Tillbud tillhör ert ansvar.

Ta det!