Tre stenar och en pinne

Jag plockar fram en låda med sagan om Bockarna Bruse och trollet. Den gjordes av kärlek tillsammans med barnen för över ett år sedan. Figurerna är lekta med, lite tilltufsade – men fortfarande attraktiva i barnens ögon.

Tre stenar med fastklistrade ögon och ull som hår.
 En lång krokig pinne med garn som blivit till sagans troll.
 Lite tyg och några träbitar till bro.

Idag tar jag med hammare och spik. Jag låter barnen fundera:
Hur ser en bro ut?  Hur gör man för att ta sig över vatten? Hur kan vi bygga en egen?

Efter allt hamrande och spikande häftar vi fast tyg och börjar leka. Vi turas om. Vi spelar upp sagan igen och igen. “En gång till!”. Och en gång till.

Vi sjunger, dramatiserar och lever oss in. Jag sitter med, stöttar där det behövs, men framför allt fascineras jag av barnens engagemang. Glittret i ögonen. Deras fantasi som tar form i något så enkelt.

Tre stenar och en pinne. Ibland behövs inte mer än så. 

Det finns oändligt med färdigt material att köpa. Vackra lådor med färdiga figurer, kompletta sagovärldar. Men vad är det egentligen som ger mest? 

För medan vi har skapat och lekt, har undervisning skett.
Teknik, när vi bygger bron. Matematik, när vi jämför, mäter och provar. Språk, när vi berättar, återberättar och sjunger. Hållbarhet, när vi använder det vi redan har.

Och kanske viktigast av allt: relationsbygge och värdegrundsarbete.

Allt tack vare några stenar, pinnar och träbitar.

Jag upplever också att barnen blir mer rädda om det material de själva har varit med och skapat. De känner till processen bakom. När något går sönder vill de laga, inte slänga. De tar ansvar. De bryr sig.

Så ska vi sluta köpa material och bara leka med kottar och pinnar?

Självklart inte.

Såklart behöver vi köpa in material. Men vi behöver bli bättre på att våga utmana våra egna vanor när ett behov uppstår. Våga använda material på flera sätt. Kombinera nytt med återbruk och naturmaterial. Det är inte alltid det där dyra och nyinköpta  materialet som ger mest tillbaka i verksamheten. Långt ifrån. 

När vi skapar tillsammans med barnen händer något. Materialet får ett värde som inte går att köpa för pengar. Det bär på en berättelse, en process, en gemensam erfarenhet. Det blir inte bara något att leka med – utan något att vara delaktig i.

Och kanske är det just dit vi behöver förflytta vårt fokus. Till gemenskap och delaktighet. 

Från konsumtion till kreativitet.
 Från färdiga lösningar till gemensamt utforskande.
 Från “vad saknar vi?” till “vad kan vi skapa av det vi redan har?”

Så nästa gång vi står där inför att beställa den där blanka, lockande sagolådan – låt oss åtminstone stanna upp och göra ett medvetet val. 

Det som gör verklig skillnad för barnen är inte vad vi köper.

Det är det vi gör tillsammans.