Varför ska vi inte prata läsår i förskolan?

I förskolan vill vi allt som oftast särskilja oss från skolan. Jag har tidigare skrivit om undervisningsbegreppet samt om vem som kan undervisa i förskolan – och att vi kanske är rädda att ta i begreppet på grund av den nära anknytningen till skolan. Varför är vi så rädda för att bli skolifierade? Kanske är det till och med dags att vi accepterar läget och att vi är en del i utbildningssystemet?

Något som vi också verkar vilja ta lite avstånd ifrån är att prata om ”terminer” eller ”läsår” i förskolan. Och visst – vår utbildning är inte läsårsbunden på samma sätt som den är i grundkola och gymnasium. Men visst arbetar vi ändå med läsår?

Ja, jag vet…

Vi har inskolningar under hela året. Alla nya barn inskolas inte i augusti och så vidare. Men vi är väl ändå medvetna om att det är ett naturligt bryt när de äldsta barnen börjar skolan? Den största förändringen kommer ju efter sommaren när vi släpper iväg barn till skolan. Det är först när de är borta som vi kan börja dela in barnen i sina ”riktiga” grupper – hur man nu väljer att sortera dem på sin förskola.

Jag menar såklart inte att vi ska begränsa intaget i förskolan till bara augusti, som skolan. Den valfriheten måste ju finnas kvar som förälder att välja när man anser att barnet är redo. Även om jag såklart ser stora fördelar med att inte skola in nya barn under hela året. Inskolningar av, särskilt de yngsta, kan vara en väldigt påfrestande process som såklart kan bli lite begränsande i den ständigt pågående utbildningen.

Frågan är då:

Skulle tydligare “terminstänk” kunna underlätta planering och arbetsro för pedagogerna?

Eller riskerar vi att låsa in förskolan i en skol-logik som inte gagnar barnen?