Förskolans dag

Det vi gör här betyder något varje dag, men idag firar vi det lite extra.

När man står mitt i det

Utifrån kan förskolan se enkel ut. Som om allt bara flyter på av sig själv. Men vi som står här, mitt i ljudet, tempot, relationerna, vet att det inte är enkelt. Vi vet hur mycket som händer innan någon ens hunnit hänga av sig overallen.

Förskolan är barnens plats, men den är också vår. Vi som försöker hålla ihop både riktning och närvaro, samtidigt som vi svarar på “jag behöver hjälp”, “jag vill berätta något”, “jag hittade en pinne”, “jag saknar mamma”. Kökspersonalen som får dagen att fungera utan att någon riktigt ser hur många små kriser de löser innan lunch. Ledningen som försöker skapa förutsättningar i en verklighet som ofta drar åt fel håll. Och barnen de som gör att allt får mening, även när man är trött.

Lärandet som inte syns i dokumenten

Det pratas ofta om lärande som något stort. Men här inne är det smått. Det är någon som vågar säga ifrån för första gången. Någon som vågar be om hjälp. Någon som vågar prova igen fast det gick åt skogen nyss.

Det är konflikterna som måste lösas innan någon kan gå vidare. Det är hur vi möter barnen när de kommer in, hur vi ser på dem när de tvekar, hur vi lyssnar när de berättar något som för dem är hela världen. Och det är allt det där som aldrig hamnar i en planering men som formar dagen ändå.

Och mitt i allt detta finns också något större:

De barn vi har i våra verksamheter idag är Sveriges framtid. Det är de som ska bära samhället vidare efter oss. Så när vi tillsammans med barnen skapar en demokratisk arena i vardagen, i samtalen, i konflikterna, i turordningen vid rutschkanan då lägger vi inte bara grunden här hos oss. Vi lägger grunden för Sveriges framtid. Och det om något är viktigt på riktigt!

Vardagen som både bär och sliter

Mitt i allt detta finns vardagen. Den som aldrig blir som på bilderna. Lunchen som är både logistik och känslor. Uteleken som är både frihet och förhandlingar.

Påklädningen som är både motorik, tålamod och relationer. Experimenten som börjar med ett spill och slutar med att vi står och pratar om varför saker flyter medan någon annan ropar att de behöver hjälp på toaletten.

Det är inte perfekt. Det ska inte vara perfekt.

Det ska vara levande. Och levande är rörigt, varmt, oförutsägbart och ibland helt fantastiskt.

Alla som gör att dagen håller ihop

Det är levande tack vare alla som är här

Barnen som testar, skrattar, protesterar, provar igen. Kollegor som bär, guidar, håller, släpper, försöker, misslyckas, lyckas. Köket som får trygghet att smaka gott. Ledningen som försöker skapa utrymme när allt annat tränger sig på.

Och vi vet hur mycket som krävs. Hur många gånger man byter riktning på en minut. Hur många känslor man håller i sina händer varje dag. Och hur mycket man ser, hör och bär utan att någon utanför riktigt förstår.

Därför firar vi

På Förskolans dag vill jag att vi stannar upp och faktiskt ser det vi gör. Inte det som står i dokumenten, utan det som händer här inne varje dag. Alla händer som bär. Alla röster som lyssnar. Och alla små steg som blir stora över tid.

Det är lätt att springa vidare. Men just idag vill jag att vi påminner oss om att det här är viktigt. Att det vi gör spelar roll för barnen som är här och nu, och för de människor de kommer att bli.

Förskolan är inte bara en plats. Den är ett arbete, ett ansvar, en gemenskap. Och den blir till genom oss. Alla oss.

Så idag firar vi inte bara förskolan.

Vi firar barnen.

Vi firar kollegorna.

Vi firar köket.

Vi firar ledningen.

Vi firar allt det som får dagarna att hålla ihop.

Och vi firar att vi gör det tillsammans.

Hurra för oss alla i förskolan, idag och varje dag!