Hur syns makt i förskolan?

Makt i förskolan - del 1 - Ann Kronberg Larsson

I förskolan finns det många rutinsituationer. Barn har behov av mat och omsorg oavsett vilken dag det är. Det är rutinsituationer som vi inte kan välja bort. Vid av och påklädning, måltider och blöjbyten har vi möjlighet att samtala och föra dialog med barnen om sådant som intresserar dem. Att ge barnen ord, begrepp och tid att samtala tillsammans med en vuxen. För att de ska ske behöver vi vuxna också vara i nuet. Vi behöver lyssna på barnen för att dialogerna ska bli av. Omsorgen är när den fungerar som bäst en del av ett pedagogiskt förhållningssätt där barn får vara och lära i meningsfulla sammanhang hela dagen.

Rutinsituationer

Samtidigt är rutinsituationerna den delen av dagen, där barn är utlämnade till de vuxnas planering av vardagen. I allt mer stressade situationer styr förskollärare och barnskötare tiden med hela handen och kroppen. Det finns inte egen tid på toaletten eller vid på-och-avklädning längre. Det finns inte tid till samtal i hallen. Alla förskollärare eller barnskötare måste ha ett visst antal barn var för att det ska fungera.. Alla blöjor behöver bytas innan vilan och alla måste vara klara en viss tid till lunchen. Risken för löpande-band-beteende ökar. Och omsorgen blir reducerad i vardagen. I praktiken innebär det att barns tillfälle till samtal och närhet minskar i ett rasande tempo. Därför är det så viktigt att arbetslaget reflekterar också över omsorgssituationerna i vardagen. Vuxnas upplevelse av tid styr också hur mycket utrymme barn får i mellanrummen. Till närhet och samtal.

Vågar vi?

I de mest stressade situationerna blir det tydligt hur barnen blir lyssnade till och hur barn lär sig ta hand om varandra. Dessa stunder som varken är styrda undervisningssituationer eller spontana lekstunder är också mellanrum. Det är också en viktig del av den dagliga omsorgen i förskolan. Barn behöver precis som vi vuxna ibland få lugn och ro. Få av oss vuxna vill sitta på toaletten med öppen dörr eller klä oss i ett ständigt kaos. Barn behöver få känna tilltro till sin förmåga att vara självständig. Själv funderar jag på vad det leder till i längden om nuet blir bortprioriterat i mötet med barnen? Vågar vi tillsammans med våra rektorer diskutera frågan?

Oreflekterat

Sett över tid har barngruppernas storlek och antal personal varierat. Men vuxnas makt att organisera dagen dominerar mellanrummen. Makten är alltid ett faktum. Vuxna är större till storleken och det är de som har tillsynsansvar i förskolan. Men vuxenhet står ofta för förnuft och ordning. Kanske märks de mest i alla delar av vardagsmomenten som innehåller rättvisetänk och fostran. För de momenten av dagen är så också fyllda av vår egenmakt. Våra egna tankar om vad vi tror att barnen behöver. Tankar som oftast är oreflekterade i arbetslaget. Det är också tankar som vi inte kan styra.

Jag lyssnar på Fredrik Lindströms ord och fastnar för när han beskriver skillnaden på att vara barn och vuxen. Och tankarna om förnuft i relation till vardagen stannar kvar i mitt minne. Då det blir så olika resultat när behovet av kontrollerad ordning möter barnens behov av lek och närhet. Det som blir ett gemensamt nu i vardagen.

Barn behöver tid

En viktig del av förskolans uppdrag är att skapa balans mellan aktiviteter och vila. Det är de vuxnas ansvar att släppa in luft och utrymme för leken och det lekfulla i undervisningen. Synen på lek förändras ständigt och är på många sätt en del av en generationsväxling. En lek som sker i en förskola nära närliggande vägar, ser inte likadan ut som leken som sker i en skogsmiljö. Det präglar leken som yttrar sig olika beroende på förskolans geografiska läge.

Frågan om var de vuxna ska vara nära leken ser olika ut på olika förskolor. Det går trender i hur den mer fria leken i förskolans ska se ut. Och lekens ramar handlar om mer än själva innehållet i leken eftersom farorna för leken också förändras över tid. Men frågan om hur barn ska få möjlighet att utveckla egen lek har alltid funnits i förskolan. Idag pratas det mycket om planerade undervisningsaktiviteter. Men låt oss inte glömma att det måste finnas balans mellan omsorg, spontan undervisning och planerad undervisning. Den ena delen är viktigare än den andra.

Rutinsituationer

Barn behöver både genomtänkta rutinsituationer, spontan undervisning och planerade undervisningsaktiviteter. Vi har ett ansvar för att skapa rum för växande. I ett växande perspektiv har leken sin självklara plats. Frågan om hur dagens lek har plats för eget växande är viktig? Om leken alltid är kontrollerad, på vilket sätt får barn chans att göra egna erfarenheter av att ta ansvar. När jag pratar med barnen runt mig om lek. Så handlar lek om att få göra gymnastik på fria gräsytor. Eller att få gömma sig i den mer vildvuxna delen av gården. Hur vi skapar ordning och rutiner är en del av vuxenansvaret. Men vi kan välja att släppa in lite mer lekfull ordning.

För barn behöver få rum och möjlighet att vara i nuet. Barn behöver få tid både till lek och planerade undervisningsaktiviteter.

Författare

#Barn, #Barngrupp, #Barngruppernas storlek, #Förskola, #Lek, #lekfull, #makt, #Omsorg, #Rutiner, #Vuxna
2 svar på “Makt i förskolan – del 1”
  1. Ann Kronberg Larsson. Finner din artikel läsvärd.
    Min kommentar som spontant uppkommer vid läsningen är denna.
    Barn av idag är i stort behov av ramar,strukturer och framförallt tydlighet i förskolan för att ha en chans att tillägna sig kunskaper och beteenden som gynnar barnet i större sammanhang. Dessa ska sedan toppas med omsorgsbiten med att lyfta barnet när är befogat för att långsamt arbeta bort ett sämre beteenden. Med det menar jag att visa barn att det finns fler än bara barnet självt i olika sammanhang och situationer. I mitt arbete som förskollärare med äldre barn, ser jag en avsaknad till att barn har egenskaper som förståelse och empati till andra. Få barn att tillägna sig en förståelse till att göra saker tillsammans,kommunicera, ta ansvar för sin egen kropp för att komma framåt. Detta är bara en liten del av allt vi måste arbeta med barnen med i sitt kunskapande och lust till att lära och utvecklas. Hoppas du förstår vad jag försöker förmedla och att jag inte tankehoppar för mycket 😁
    Vänligen
    Mikaela

  2. Jag förstår dina tankegångar. Jag tänker att empati är en viktig del av undervisningen. Precis som sammanhang och strukturer. Vi vuxna har ett ansvar för att lyfta helheten. Tack för kommentaren.

Lämna ett svar