Makt i förskolan – del 2

Du hittar del 1 här! (red.)

Lekens kraft – Att våga och växa

Vi är på skolans gård. Jag ser en tjej klättra högt upp på klätterväggen. Ögonen lyser när hon klättrar över den högsta punkten och ner på andra sidan. I närheten finns en annan klätterbana, höga stockar med utsågade fotsteg inuti. Vi klättrar tillsammans. Jag finner att det var mycket svårare att klättra nu än när jag var barn. För säkerhets skull provar jag gunga lite också. Jag vill känna den där kittlande känslan i magen som kommer när man gungar högt i gungan. I början är det mest nervöst att inte känna marken, men efter en stund kommer känslan av kittel i magen tillbaka. Samma känsla som jag får när jag sitter i en gungstol och gungar råkar gunga lite för långt bakåt.

Längre fram på dagen pratar jag med tjejen som nyss klättrat över klätterväggen för första gången. Som är stolt över att ha vågat ta steget över kanten för att lära sig något nytt. Att ge sig själv makt över sin kropp i leken. Här blir lekens kraft tydlig, du vågar och växer.

Den fria leken – Styrning och möjligheter

Barn kämpar om samtalsutymme i leken varje dag. Alla vi som arbetar i skola och förskola har ett ansvar för att skapa möjlighetsrum för både dialoger och lek. Alla barn behöver få känna att de är någon att räkna med och vi har ett ansvar för att det finns inkludering i barngruppen. Det är viktigt att lära barnen inkludera alla. Inkludering är något man behöver arbeta med praktiskt i barngruppen.

Ibland talar vi om lekskickliga barn är. Lekskickliga barn som kan leka själva. Den fria leken är viktig. Men hur ser dagens lek ut i den allt mer stressade vardagen? Och vilken sorts lek får lekas i förskolan? När barnen frågar om de får leka med en viss leksak. Eller i ett visst rum och förskollärare säger nej för att det är för många barn. Så får vi en mer dold styrning av leken. Vi föreslår lämpliga lekar som är goda. Eller att barn ska byta lek om det är för många barn i leken. Min erfarenhet är att vi på olika sätt styr med tankar om vad som är bra lekar både inne och ute. Tidsbrist gör också att barn ibland får vänta tills de kan få hjälp innan de kan klättra eller gå balansgång. I synnerhet barn som är i behov av särskilt stöd.

Särskilt under de stunder som vi kallar fri lek. Ibland kanske barn behöver stöd att lära sig utmana sig själva motoriskt. Den egna utvecklingen av förmågor blir synlig när vi vågar se att barn har behov av stöd också i det egna utforskandet. En hand som hjälper en uppför balansbrädan eller klätterställningen, kan vara avgörande för lusten att våga prova själv.

Samtidigt har vi vuxna i förskolan makt att i alla fall vissa stunder bidra till att barn får möjlighet att uppleva den kittlande känslan som finns i balansakten.

Barns röst i vardagen

Positiv makt kan handla om samtalsutrymme och möjlighet att påverka i vardagen. I alla förskolegrupper finns mer eller mindre populära barn och barn som vi tycker är goda ledare. Till och med barn som vi tycker kan leda och styra en lek. Vi ska hålla oss till det vi kan påverka tänker någon. Om ett barn säger något elakt som du är dum, är det kränkande behandling då eller måste det sägas ofta för att räknas som kränkande handling. Får de plats i värdegrundsarbetet? Vi pedagoger har ett stort ansvar att arbeta för likvärdighet, i det dagliga arbetet. Jag tror att det är viktigt att göra det utifrån både barns och vuxnas referensramar. På så sätt lyfter vi barnens röst i vardagen.

Förskolläraren som möjliggörare

Viss makt behövs för att skapa ram runt vardagen och skapa en jämlik förskola. Vi som förskollärare behöver synliggöra och lyfta olikheter och annorlunda tankesätt som positivt. Det är det bästa vi kan göra för att skapa ett demokratiskt klimat som tillåter mångfald i förskolan. Mångfald handlar om så mycket mer än genus och kulturmöten. Mångfald utifrån makt, handlar om barns rätt att få vara olika, på ett positivt tillåtande sätt. Det handlar om att vi vuxna måste omvärdera för givet tagna perspektiv och tankar som vi vuxit upp med och ärvt från den generation som uppfostrat oss. Vad som är normalt bör hela tiden omprövas. På samma sätt behöver vi diskutera vilka sorts lekar vi tillåter och varför. Måste leken begränsas?

Att skapa förståelse för nya eller avvikande tankesätt kräver tid och engagemang. Som viktiga förutsättningar för att skapa positiv makt nämns ett öppet klimat, där var en genuint får vara sig själv. Tillsammans kan vi skapa de förutsättningarna. Förskolläraren blir möjliggöraren som ger barn rätt att vara olika.