Av Lina KarlströmDetta är ingen klar tanke, ingen färdig lösning utan en idé som jag haft under ganska lång tid. Vi som arbetar i förskolan är utbildade till att arbeta med barnen i barngrupp. Det är liksom vår grej, det vi ska göra, det vi ska vara allra bäst på.
Hur kommer det sig då att för att kunna göra ”karriär” i yrket så måste vi lämna barngruppen, det vill säga lämna kärnan som vi valt att arbeta med? Om man väljer att bli förste förskollärare, biträdande rektor eller rektor innebär det kanske mer betalt men det innebär också att man kommer längre bort från barnen. Mycket längre bort från arbetet i den faktiska barngruppen.
För att göra ”karriär” måste man alltså börja arbeta med vuxna. I ett yrke som handlar om att arbeta med barn.
Är inte det konstigt?
Det finns många förskollärare med massor av specialkompetenser som de skulle kunna ges möjlighet att använda på fler sätt. Som att fortbilda inom den egna kommunen.
”Sarah, hon är så himla bra på att jobba språkstärkande med barnen i barngruppen! Man ser verkligen en utveckling på språket hos de barn som går på hennes avdelning. Och Sarah brukar ha bra tips på litteratur eller på olika aktiviteter vi kan göra som är språkstärkande”.
Då kan man hoppas att Sarah får möjlighet att sprida dessa kunskaper till andra UTAN att behöva lämna barngruppen. På så sätt kan hennes tankar, erfarenheter och kunskaper komma andra till gagn samtidigt som hon får stanna kvar i den barngrupp hon arbetar i och fortsätta det goda jobbet där.
Tänk om det funnits möjlighet till just detta, att stanna kvar i barngrupp men ändå få nyttja och få göra ”karriär” med de specialkompetenser man har. Tänk om det funnits en tjänst som innebär att du är tex 80-90% i din egna barngrupp, precis som vilken förskollärare som helst, men sedan har 10-20% som du lägger på att fortbilda andra eller handleda arbetslag utifrån din specialkompetens. Tjänsten innebär ett visst lönepåslag just för att man har specialkunskaper som man dessutom VILL delge andra.
Hade det inte varit en bra lösning?
Man hade behållt drivande och engagerade förskollärare i barngrupperna, i det viktigaste arbetet, men också gett dem möjlighet att få använda alla de kunskaper de har för att kunna sprida sitt goda arbete, fortbilda och handleda andra.
Författare
Upptäck mer från Tankar om Förskola
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Låter Såå klokt. Nu är jag barnskötare och inte förskollärare men funderar ibland vad det kommer ut ur de möten dom har utan att jag nervärderar yrket.
Men de har må fm och fr fm där de planerar gemensamt och må fm enskilt.
Men kommer inte ut ngt till oss i barngruppen. Jag önskar att för barnens skull att de då var mer i barngruppen och ser vilket arb vi andra faktiskt gör medans de är borta. De blir också personal brist där vi övriga ska hjälpas åt på gården för att räcka till. Självklart har vi verksamhet ute men tänk om alla jobbade med våra barn och såg deras färdigheter tillsammans.Vi har också en tim planering i veckan i arbetslaget där vi tillsammans planerar. Tack för de tankar du ger oss/ Ewa
Det låter fantastiskt! Jag vill inte lämna barngruppen, men jag vill utvecklas vidare.
Du är lika klok som alltid!
Tänk om vi kunde få ämnesutbilda oss som ett steg i karriären? Från förskollärare till tex ”språklärare i förskolan”. Man får utvecklas i sin yrkesroll, högre lön, fortsätta jobba i barngrupp och vidareutbilda sin arbetsplats genom handledning. Tänk vilka arbetslag det skulle kunna bli!