En höst för förskolan – och för framtiden

Så var det nya läsåret startat för de flesta av oss! Det är något särskilt med starten på ett nytt läsår och den här hösten blir dessutom ovanligt händelserik.

Den 13 september är det val till riksdag, regioner och kommuner. För oss som arbetar i och med förskolan är det ett viktigt val. Många av de beslut som formar vår yrkesvardag fattas politiskt: barngruppernas storlek, bemanningen, resurserna, planeringstiden och möjligheterna till kompetensutveckling. Ytterst handlar det om vilken utbildning barnen får och vilka förutsättningar vi som arbetar i förskolan får för att genomföra den.

Därför hoppas jag att förskolan får ta plats i valrörelsen – inte bara i högtidstal om hur viktig den är, utan i konkreta besked om vad partierna faktiskt vill göra. Min personliga förhoppnings är att vi via bloggen ska kunna bidra! Vilka satsningar är politikerna beredda att prioritera? Hur vill de stärka likvärdigheten? Och hur ska de se till att de som arbetar närmast barnen får rimliga förutsättningar att göra ett riktigt bra jobb?

Det demokratiska uppdraget börjar dessutom redan i förskolan. Där får barn möta delaktighet, inflytande och respekt för olika tankar. De får öva på att lyssna, uttrycka sin mening, samarbeta och fatta gemensamma beslut. När vi diskuterar förskolans villkor diskuterar vi därför också vilken grund vi vill lägga för framtidens demokratiska samhälle.

Förskoleutredningen 

En annan stor fråga under läsåret blir arbetet med den statliga förskoleutredningen, som presenterades strax före sommaren. Utredningen innehåller förslag om en mer likvärdig och språkutvecklande förskola och kommer att behöva läsas, diskuteras och granskas noggrant. De viktigaste frågorna för oss som arbetar handlar såklart om regleringar både av barngruppernas storlek och personaltäthet, vilket jag skrivit om tidigare. 

Här har vi från fackligt håll en viktig uppgift. Förslag som ser bra ut på papperet måste också fungera i verkligheten. Nya krav kan inte läggas ovanpå ett redan pressat uppdrag utan att tid, bemanning, kompetens och andra resurser följer med. Vi behöver synliggöra konsekvenserna för professionen, arbetsmiljön och barnens utbildning – och se till att erfarenheterna från förskolans vardag når fram till dem som ska fatta besluten.

Planeraren 

Mitt i allt detta finns också något som jag personligen är väldigt taggad på: planeringsverktyget.

Det som började som en kul idé har successivt under sommaren vuxit till något allt mer genomarbetat. Ju längre utvecklingen kommer, desto tydligare ser jag möjligheterna. Ambitionen är att skapa ett stöd som gör det enklare att hålla ihop planering, undervisning, reflektion och uppföljning – utan att det professionella arbetet reduceras till rutor som ska fyllas i för någon annans skull. 

En bra planerare ska inte styra tanken. Den ska hjälpa oss att tänka, skapa överblick och frigöra kraft till det som är viktigt. Nu börjar den kännas riktigt utvecklad, och jag ser mycket fram emot att fortsätta pröva, förbättra och dela den under läsåret.

Så jag går in i hösten med både förväntan och beslutsamhet. Det väntar ett val, ett viktigt fackligt påverkansarbete och fortsatt utveckling av konkreta verktyg för förskolans vardag.

Det är många stora frågor på en gång. Men kanske är det också precis vad som behövs. Förskolan förtjänar mer än uppskattande ord. Den förtjänar uppmärksamhet, resurser och långsiktiga beslut som motsvarar det avgörande uppdrag den har.

Nu kör vi.