Samma yrke, olika verkligheter: Om konsten och utmaningen i att tycka olika i förskolan

Förskolans hall är i teorin en plats för lärande och självständighet. Men i praktiken är det ofta där som de många utmaningarna i vår vardag ställs på sin spets. När vi står där med kort om folk och försöker klä på tjugo barn samtidigt som ljudnivån stiger prövas vårt tålamod och vår energi maximalt. Diskussionen om huruvida barnen bäst lär sig tålamod genom att vänta. Eller om vi ska slussa ut dem direkt för att slippa stress och överhettning, är ständigt aktuell. Denna specifika situation i hallen fungerar i själva verket som en tydlig metafor för hela vår verksamhet. Hallen är som ett mikrokosmos som speglar hur svårt det kan vara för oss att balansera pedagogiska visioner med tuffa förutsättningar i verkligheten – och hur lätt våra yrkesmässiga diskussioner kan övergå i försvarsställning eller upplevda personangrepp.

När stressen tar över samtalet

När vår arbetsmiljö präglas av hög press påverkas tyvärr vår förmåga att prata med varandra på ett lugnt och sakligt sätt. Den biologiska förklaringen är att stress aktiverar amygdala, hjärnans känslomässiga alarmsystem, vilket minskar vår förmåga att tänka helt logiskt. I de stunderna blir gränsen mellan vår yrkesroll och vår personliga identitet väldigt hårfint. Ett helt vanligt förslag från en kollega om att ändra en rutin kan av en stressad hjärna felaktigt tolkas som direkt kritik mot hur man sköter sitt jobb. I stället för att vi möter förslaget med nyfikenhet slår en omedveten försvarsmekanism till. Vilket i sin tur skapar gnissel i arbetslaget.

Digitala forum förstärker krockarna

Det är exakt samma psykologiska mekanismer som vi ser spöka i digitala forum. På sociala medier förstärks problemet av att vi sitter bakom en skärm. När vi inte har ögonkontakt eller hör röstläget blir det mycket lättare att vi misstolkar det som skrivs. Diskussioner i våra yrkesgrupper tenderar därför att bli väldigt svartvita, och sakfrågorna överskuggas snabbt av en tävling i vem som faktiskt har det kämpigast på jobbet. När vi kliver in i en diskussion på nätet för att sakligt lyfta en systembrist händer det tyvärr ganska ofta att andra kollegor går i direkt försvarsposition. 

Språkliga krockkuddar som verktyg

Om vi vill lyckas lyfta brister på nätet, utan att skapa onödiga konflikter, behöver vi tänka på hur vi uttrycker oss. Genom att börja med att visa förståelse för motpartens situation bygger vi en bra och professionell grund. Det är därefter helt avgörande att vi visar att vårt syfte är att prata om strukturen och organisationen snarare än att kritisera enskilda personers eller arbetslags insatser.

Det finns inget universellt facit

Det absolut viktigaste perspektivet vi kan tillföra debatten är att det inte finns någon lösning som passar exakt alla förskolor. Våra verksamheter har helt olika förutsättningar. En förskola som ligger i ett lugnt grönområde har en helt annan vardag än en enhet mitt i stan. Att gå på promenad i tät trafik kräver en helt annan säkerhetsmarginal, personaltäthet och stresshantering än att bara kunna öppna dörren till en inhägnad gård. Det som är en fantastisk pedagogisk tanke i teorin måste alltid anpassas efter de ekonomiska, geografiska och fysiska ramar som det specifika arbetslaget har att röra sig med. Genom att vi lyfter diskussionen till den nivån flyttar vi fokus från individen till våra faktiska yrkesvillkor.

Min sanning är inte hela sanningen

Att utveckla en bra förskola förutsätter att vi accepterar att det finns olika erfarenheter och sätt att arbeta. Svårigheter uppstår egentligen främst när vi gör vår personliga upplevelse till den enda sanningen. Det är så otroligt viktigt att vi lyckas höja blicken och se hela bilden här. Vi behöver påminna oss själva om att min sanning inte alls är hela sanningen! Det är bara min tolkning av den verklighet jag befinner mig i just nu.

Förstå mig inte fel här – jag är absolut ingen expert som står över detta, utan jag hamnar i precis dessa situationer och försvarsställningar själv också. Det är mänskligt. Men just därför arbetar jag med den här helhetsbilden hela tiden i min egen vardag. Att en kollega eller en skribent online har en annan metod innebär ju inte att ditt eller mitt arbetssätt är felaktigt. Det visar bara att deras vardag ser annorlunda ut. Genom att vi ersätter behovet av att alltid ”ha rätt” med en professionell nyfikenhet inför andras perspektiv, skapar vi förutsättningar för ett betydligt bättre samtalsklimat. Både i vårt eget fikarum och i de digitala kanalerna.