En hyllning till rektorer jag minns

Marianne, Ola och Emma. Tre rektorer under mina 30 år som gjort avtryck – på ett positivt sätt. För mig i mitt yrkesliv och troligtvis även för fler av mina kollegor. Sedan har jag haft många, många fler chefer såklart under åren. Rektorer som gjort ett gott jobb utifrån de förutsättningar de haft. Eller mindre gott. Men om dem kommer jag inte skriva. Jag tror på att lyfta det som är gott, i just detta fall.

Marianne

Marianne var min tredje rektor och kom in i mitt yrkesliv på min tredje arbetsplats. Hon var en rektor som förespråkade frihet under ansvar och efterlevde det. Hon arbetade för utveckling och nära samarbete till skolan och lärarna där och vi hade några APT (arbetsplatsträffar) om året tillsammans med skolans lärare. Där diskuterade vi till exempel hur förskolan skulle kunna arbeta med matematik för att barnen skulle komma väl förberedda till skolans värld, vi hade ”skrattkurs” och ”sångkurs” och på den tiden även många gemensamma fester. Vi hade helt enkelt en tydlig tråd i att vi hängde ihop och var viktiga fast på olika sätt. Marianne var tydlig med att ge professionen (oss alltså) veto i ”huret”, dvs vad vi skapade för verksamhet tillsammans med barnen.

Men hon var nyfiken på vad vi gjorde och hade ett par innetofflor stående i varje hall. (På den tiden hade varje avdelning en separat entré och hall.) Allt för att kunna hoppa in spontant på en lunch eller sångsamling, eller bara för att säga hej.

Marianne var guld! Hon var en ledare men ändå en av oss. Hon var omtyckt! Men hon var också tydlig och en chef som tog sitt mandat på allvar. Ett bra tag efter Marianne gått i pension åkte vi hem till henne i Frillesås och överraskade i samband med en studiedag. Det liksom föll sig naturligt.

Ola

Efter några mer eller mindre misslyckade varianter kom sedan rektor Ola in i bilden. En sann humanist som var engagerad, involverad i allt vi gjorde och lösningsinriktad. Ola spelade gitarr och en fredag per månad hakade han på ner till äldreboendet för att spela gitarr tillsammans med våra äldsta barn som sjöng för de gamla. Det var väldigt uppskattat. Ola förstod vikten av att göra gott för personalen, för då spiller det ut i verksamheten. Han hade humor och han var närvarande men vågade ändå ifrågasätta. Några av de bästa råd jag fått, har varit av Ola.

En gång sa han; ”Kanon att du inte är rädd för konflikter. Men sök inte upp dem!”. Bra tips! Har följt det delvis, haha. Men han sa också en gång; ”Maria, du är engagerad och det syns. De bästa besluten du kommer ta i ditt liv är när du får en fråga och du känner i magen att du vill säga ja. Då kör du på det, men där emellan är det okej att säga nej”. Mina bästa val i livet, har jag gjort utefter det rådet. Jag har fått frågan, helt enkelt och tagit beslutet utifrån magkänslan. Som att skriva för denna blogg! Supertips!

Efter att både Ola och jag gick in i väggen som ju inte är helt ovanligt för folk som gillar att engagera sig i allt för många saker, så tog det ett tag innan nästa chef med potential kom in i bilden. Det var efter att Ola drog till Spanien för att satsa på sin vingård. (Sjukt goda viner, vill jag meddela).

Emma

Ska helt ärligt säga att jag var skeptisk när Emma skulle börja hos oss. Hon hade, enligt mitt tycke, alltför kort tid som förskollärare i grunden och hade precis varit chef inom service. Vi ville inte få en ny rektor utan erfarenhet och koll. Men ibland har jag fel och här hade jag fett fel. Emma var och är – även om hon inte är vår rektor längre- en ambitiös, lyhörd och modig rektor. Kanske något konflikträdd gentemot vårdnadshavare men absolut inte gentemot förvaltningen och högre upp i ledningen. Hon var och är den enda rektor jag haft som vågat returnera arbetsmiljöansvaret tillbaks uppåt i organisationen. Inte en utan flera gånger. För barnens säkerhet. Vilket är väldigt få rektorer som vågar.

Hon var och är lyhörd och öppen för att prova nya saker, strukturell och flexibel för att vara så tillmötesgående det bara går. Emma var den rektor som efter åratal av försök, hakade på min idé om att få löst frågan om paus, en gång för alla. Sedan dess är det inget konstigt på min enhet att ta paus. Snarare konstigt om man inte gör det. När man faktiskt fått det delegerat en gång av chef, liksom. Hon sa dessutom: skriv tillbud om ni inte får löst det alternativt måste lämna er kollega med alltför många barn.

Bara det, en chef som fattat grejen med tillbud. Nu är hon dock förflyttade sedan några år till annan enhet. Får skylla mig själv som höjde henne till skyarna till ledningen, så hon blev lösningen på enheter som behövde henne mer.

Maria

Nu har jag en rektor som heter Maria. Hon är kanon! Men mer om henne tänker jag inte skriva förrän hon – den dagen den sorgen- får för sig att göra annat. Kommer inte heller skriva att hon är lite manãna ibland, för det vet hon redan om. Men oavsett, Maria är liksom Marianne, Ola och Emma inte bara rektor och chef. Hon är en ledare. Skillnaden på chefer och ledare är att ledarna arbetar tillsammans med sina medarbetare. Inte emot dem. En ledare ser fackliga parter som någon/några att bolla sina tankar med. Medans en chef ser facket som ett hot.

Avslutning

Så, om de som trillat in emellan dessa ledare kommer jag inte nämna mer än att jag ändå haft tur under mina år. Tur som inte haft så många ”mindre bra” rektorer. De har bara haft kassa(-re) förutsättningar, brist på kompetens eller varit inne och gästspelat under alltför kort tid. Men den där sportjournalisten vi fick oss tilldelad under några år, han var ute och cyklade princip hela tiden. Då menar jag inte bokstavligt. Han borde hållit sig till idrotten där han slapp möta både kvinnor och barn i sitt arbete. Eftersom båda sorter var något han hade svårt för.

Nåväl, är du rektor/chef/ledare och känner igen dig i min beskrivning av Marianne, Ola och Emma? Då gör du troligtvis ett gott jobb som för med sig positiva minnen till de barn och vuxna som är på din enhet. Om du känner dig provocerad över min hyllning till just dem, då bör du ta dig en funderare om vad som triggar.

Slutligen hoppas jag att alla rektorer haft en bra sommar. Och glöm inte; om du inte har förutsättningar för att ge dina medarbetare och barn en god arbetsmiljö på din enhet, då ska du använda din position till att efterfråga den. Du är viktig och du behövs. Bara att du försöker, betyder mycket för din personal. Så go for It!