fbpx

Det är något särskilt med ett jobb där man  plötsligt stannar upp en lek för att, utklädd till kyckling, på skarpen säga till ett barn som just då förstör.  Eller att plötsligt se sig själv utifrån när man gör sin bästa imitation av en hare. Man kan inte låta bli att känna sig lite dum, men samtidigt lite stolt. 

Mera trams i förskolan, tack! - Anders Wiking

Jag är den första ett erkänna att jag, med fumlande ord försökt rättfärdiga mina dumma upptåg med barnen genom att koppla dessa till diverse undervisningsmoment, ämnen och pedagogiska övervägningar när jag i grund och botten bara vill göra kul och tramsiga saker. Är det inte konstigt? Att jag rättfärdigar kul genom att ha pluggat på så mycket att jag kan skylla det på saker i undervisningsbegreppet?

”I denna planering så har vi fokuserat på de inommusikaliska målen rytm och dynamik blandat med grovmotorisk träning och matematikens lokalisering ur bishops matematiska begrepp. Barnen har fått utmana sin egen förmåga och samarbeta med kompisar på ett lekfullt sätt”

Så kan det låta

Men vi lekte kaniner som hoppade till olika trummor. Barnen fick trumma med. Alla hoppade när vi trummade. Kul!  

Mer trams i förskolan!

Jag tror att förskolans vilja att rättfärdiga sig inför den ”riktiga skolan” har dödat tramsighetens. Jag vill värna om tramsighetens, det är kanske det viktigaste vi har. I tramsets värld kan ju vad som helst hända, till och med lärande!!  Om där är några som lär sig i trams så är det barn, de älskar att tramsa! De är små tramsvestiter hela bunten och hungrar efter löjliga, knasiga och konstiga saker som engagerar dem. Tyvärr vill vi vuxna vara duktiga, vi trycker undan tramset och gör vårt bästa för att låta smarta, oftast vill vi vara det inför personer som inte har med barnen att göra. Varför bryr vi oss om det? Vi jobbar för barnen, eller? 

Nu menar jag så klart inte att man ska skita i allt, men samtidigt så menar jag det. Man vill ha den där balansen, medvetet trams, att göra genomtänkta saker som på papper känna planerade och viktiga men som i praktiken är en tramsig lek. 

Som till exempel att hoppa som kaniner till trummor. Där ingår allt jag sa och hela planeringen är medvetet gjord efter just alla de sakerna. Men inte behöver barnen eller ens någon annan veta det. 

Det jag egentligen undrar är varför måste allt vara så jävla viktigt och måste allt viktigt göras tråkigt? 

Författare

#Läroplan, #Mål, #Trams, #Undervisning
13 svar på “Mer trams i förskolan, tack.”
  1. En gång (det är längesedan nu) sökte jag jobb i förskolan. Det var en förskollärare som söktes och formuleringen i annonsen löd: ”Det viktigaste är att du tycker om att ha kul med barnen” Det ser man aldrig längre…

  2. Jag älskar budskapet!
    Frågan är kanske ”Hur gör jag för att roa mig själv?”, med den underförstådda baktanken att OM jag har kul på jobbet ökar sannolikheten att jag stannar kvar i yrket.

    Jag skulle vilja utveckla en yrkesroll som ligger nära den svenske kocken, men behöver lite stöd i att utveckla relevanta kunskapsmål. Någon som kan hjälpa mig?
    https://youtu.be/WBICUXikKqQ?si=6Yc-OxFnAzTgLZKc

  3. Nej Anders och alla andra som jobbar med barn. SLUTA ALDRIG SKOJA OCH LEKA! Lustfylldhet skapar samhörighet och hjälper oss alla att klara svårigheter i livet.

  4. Jag jobbar med kultur och författare. Jag brukar hävda att det som skiljer en författare från en riktig knäppgöck är att författaren blivit publicerad.

    Det vi säger är kreativitet och kultur kommer egentligen från lek.
    Bloggen är ett bra inlägg i en viktig debatt

    1. Jag håller fullständigt med. Har skrivit en hel del själv, skapat musik och diverse annat. Allt kommer från trams och en tanke att ”vad händer om” eller ”hade det inte varit ball att”.

  5. Det går kanske att ta diskussionen ett steg till om vi vänder blicken mot vilka böcker som läses och vilka sånger som sjungs. Jag menar att de senare årens ideologikritiska blick har varit förödande för tramsets status.

    Om vi läser texter som instruktionsböcker för hur arbetsuppgifter ska fördelas i hemmet, blir det väldigt svårt att motivera nonsens och trams. Författare som Lennart Hellsing framstår som helt omöjliga i dagens pseudoseriösa förskola.

    https://youtu.be/bqvcTu_ZEBw?si=mZmo6QvRu6C78pr_

    Sjörövarbok är inte så lätt att få tag på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *