fbpx

Jag ser efter mitt inlägg ”Mer trams i förskolan, tack” att ämnet ligger väldigt nära allihopa, en hjärtefråga som nästan alla verkar sakna på jobb. Det är dystert. 

Samtidigt så tänker jag att denna dystra uppenbarelse visade sig i kommentarerna och diskussionerna. Dessa diskussioner måste fortsätta, och inte minst måste de leda till handling. Vad hindrar egentligen? 

Inte är det barnen inte. 

Är det kollegor? Om det är fallet känns det som att arbetsmiljön inte kan bli sämre av att du tramsar som du vill med barnen. 

Är det chefen? Ta och gör en planering kring tramset. ”Detta handlar om matte, vi ska räkna antalet roliga miner vi kan göra”

Handlar det om dig? Testa, man kan inte misslyckas för då handlar det om en av punkterna ovan och nu har du verktyg att lösa dem nu. 

Sist men inte minst vill jag avsluta med ett fritt översatt citat från Sir Ken Robbins legendariska Ted talk how to escape education´s Death Valley:

”Där finns folk som är orörliga, folk som inte förstår och inte vill förstå. Där finns folk som är rörliga, folk som ser behovet av förändring och är redo att prata om det. Där finns folk som rör sig, folk som får saker att hända och om vi kan uppmuntra fler till det så blir det en rörelse. Är rörelsen stor nog blir det, i ordets bäste mening, en revolution.”

Sir Ken Robbins

Och det är precis det vi behöver. 

Så ut och rör på er. 

(Du hittar filmen på YouTube här)

Författare

#arbetsmiljö, #Trams
2 svar på “En tramsig reflektion”
  1. Länge leve tramset!
    Det kan iaf stundtals kompensera för en otillfredsställande arbetsmiljö över lag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *