fbpx

Går det att rädda förskolan?

Jag tänker ta mig friheten att i detta, och om jag ska vara ärlig nästan alla andra forum, filosofera fritt och helt utan vetenskaplig grund kring förskola. Ja jag vet, där blir säkert en och annan som sätter kaffet i halsen, knyter näven i fickan eller tårögt skriver ett peppigt och självförverkligande Linked-In inlägg om hur mycket de inspirerar på just sin förskola, med en helt frånkopplad selfie efter detta. Allt för att rättfärdiga eller övertyga sig själv om motsatsen. Så vad gör det egentligen? Ska jag inte få vädra mina åsikter som alla andra, vi lever ju i ett faktaresistent tyckarsamhälle där känsla är rätt och att ifrågasätta det är en dödssynd.

Hur som helst.

Kan förskolan räddas? Det är frågan det…

Det forskas och debatteras kring förskolan, dess förutsättningar och den jämlika utbildningen både på riksdagsnivå, kommunnivå, i ledningsgrupper, på avdelningar och på krogen. Alla är överens, det funkar inte! Nä, det har vi så klart märkt och, om man tittar på serien ”Vem mördade skolan?”, av Jesper Rönndahl, kan man se hur detta utvecklats över lång tid.

Genom briljanta pr-kupper och höjningar i levnadskostnader har det blivit norm att hushållen måste ha 200% inkomst för att klara en bra levnadsstandard. I många fall räcker inte ens det. Detta kan innebära att barn ska vara på förskolan mer än heltid och med det måste där vara mer personal längre för att bemanna. Så nu är det även norm med heltidsjobb för barn 1-6 år, najs.

Samtidigt så börjar kraven på förskolan öka och öka, samma sak gäller för skolan så klart. Ämnesundervisning blir mer och mer tydligt, det ska dokumenteras in absurdum och det trillar in krav på förskollärarnas ledaregenskaper. Allt detta sker med större och större barngrupper men med ungefär samma personalstyrka som innan. Men tyvärr finns det inte så många förskollärare och utbildade barnskötare som behövs. Så vad gör vi i just denna bransch? Jo, vi ersätter förskollärare och barnskötare med…vem som helst egentligen. Så länge du kan visa upp ett rent straffregister. Där kommer absolut in guldklimpar i den kategorin med. Finns det någon annan bransch som så lätt ersätter 3,5 år universitetsstudier mot inga?

Summering

Så nu har vi, för att summera: Höga krav, brist på utbildad personal och ständigt växande barngrupper där barnen spenderar upp till 10 timmar på förskolan. Lägg till en dålig lönebild mot utbildningsgrad, ingen budget och i många fall undermåliga lokaler i mixen så kanske vi kan se varför folk tvekar till karriärsvalet.

Vilken domedagskänsla. Men finns det inget bra då?

Jo, så klart! Så varför ska vi älta det?

Men kan förskolan räddas då?

Jag tror det. Men då krävs pengar och stora insatser. Sådana saker som av någon anledning inte är värt att göra medan man beklagar sig över resultatet av att skita i det.

Lösningen då?

I det stora hela är lösningen ganska simpel, och här får alla ta simpel med en deciliter salt, och jag tror att den är såhär.

För att rädda förskolan måste vi göra förskolan till en attraktiv arbetsplats. Det gör vi nog inte genom att prata om hur viktig den är, kallyrket fungerar för vissa men för de allra flesta är jobb jobb. För att göra förskolan attraktiv behöver vi enligt mig göra följande saker.

  • Bygg den absolut bästa förskolan man kan tänka sig. Lokalerna är fina och bra utformade, rummen är stora, ljuddämpade och anpassade för barn. Det ska inte vara en byggnad som r gjort för annat än förskoleverksamhet. Och i den ska där vara förutsättningar för allt som behövs så som rörelse, lek, fantasi, vila och lärande.
  • Barngrupperna måste vara i rätt storlek. Det ska vara 15 barn på 3 personal, eller 12 på 3 vid de yngsta. Där finns inga kompromisser. Är det 15 barn i barngruppen så är den full. Punkt.
  • Där ska finnas utbildad personal och endast utbildad personal. Nej, inte bara förskollärare utan barnskötare med.
  • Enheten ska ha en egen specialpedagog på plats hela tiden.
  • Se till att resurser till barn i behov av särskilt stöd finns och är utbildad. Dock kommer nog många av de barn som i dagens förskolor behöva resurs eller extra hjälp inte behöva det lika mycket. Jag tänker i mitt stilla sinne att stressnivåer är en stor del av problemet.
  • Material och stödfunktioner är tillgängliga för personalen hela tiden.
  • Rektor och, om det finns, biträdande rektor har en enhet där de är närvarande hela tiden.
  • Ingen budget att förhålla sig till. Det låter som ett skämt men jag är fullt allvarlig. Tänk att inte behöva spara in och dra bort. Detta är nog det enda som hade skapat en riktig jämlikhet i skolan. För varför ska inte vissa enheter kosta mer?

En utopi? Absolut! Men varför inte? Tänk att få detta.

Sätt upp denna förskola i ett område med väldigt stora utmaningar och fyll den med den bästa personalen som man kan uppbåda. Nu snackar vi om att locka med höga löner och bra förutsättningar. För med dessa förutsättningar tror jag inte att någon hade slutat och effekten på barnen i ett utsatt område hade antagligen varit magisk och levererat trygga, glada och kunniga barn till skolan. om barnen är trygga, glada och kunniga kommer de klara sin skolgång, ha- val i livet och inte känna en hopplöshet som kan leda till kriminalitet och gäng. För det är det vi vill? Visst? Med en jämlik förskola?

Personalens sjukfrånvaro hade med allra största sannolikhet varit minimal och den ständiga diskussionen om utvecklingstid obefintlig. Med 15 barn på 3 personal som norm är det lätt att ge varandra luft när det behövs i stället för att slåss om och för den lilla där finns.

Slutsats

Detta är min naiva tanke kring vad som kan rädda förskolan och jag tror faktiskt att många håller med mig. Så som vi gör nu är att plåstra en bruten arm med digitaliseringsstrategier och forskningsrapporter som inte leder någon vart.

Det hade funkat. Ni vet det, jag vet det, alla vet det. Hur mycket pengar hade samhället sparat i det långa loppet på att göra dessa insatser? Jag tror att man fått tillbaka varenda krona, med råge.  Men ingen vill betala för det eller lägga tiden på det och där är definitivt ingen som vill prata om det när de med pengarna hör.

Så varför inte börja prata om det?

Författare

#Attraktiv arbetsplats, #Barngruppernas storlek, #Barngruppsstorlek, #Barnskötare, #Debatt, #Dokumentation, #Forskning, #Förskollärare, #Högskoleutbildning, #Jesper Rönndahl, #Lokaler, #Lön, #Lönebild, #Rektor, #Specialpedagog, #Tystnadskultur, #Utbildning, #Vem mördade skolan?
10 svar på “Går det att rädda förskolan?”
  1. Mycket bra sammanfattning!
    Men det som verkligen skulle göra den största skillnaden för både barn, vårdnadshavare och de utbildade pedagogerna vore att införa 6-timmars arbetsdag med 8-timmars lön för alla inklusive de som pluggar…då skulle alla orka med livet!

      1. Mycket bra sammanfattat! Du skriver att det är en naiv tanke och utopi. Ja, så är det säkert tyvärr.
        När jag utbildade mig till förskollärare på 80-talet så var vi ungefär 20-25% män på utbildningen. Vi var naiva och hade en utopi om att det skulle kunna bli minst 25% manliga förskollärare i förskolan inom en 10-årsperiod. Vad hände sen? Just nu ca 3-4% manliga förskollärare, kanske mindre.

        1. Män i förskolan är alltid en intressant diskussion som vi garanterat kommer återkomma till. Den kanske inte hör hemma riktigt kring det här inlägget dock 🤔 Eller vad tänker du?

  2. Bra där Anders!
    Mycket välformulerat och åsikterna är klockrena. De följer de rekommendationer som forskningen visar men som ingen vill höra talas om. Då blir det utopiskt och dyrt.

    Bra att få skriva av sig och våga ifrågasätta med jämna mellanrum. I denna galna värld behöver vi lyfta blicken och verkligen se så vi inte börjar tvivla. Det är dags att vi pratar om det. Helt rätt.

    Fortsätt så! 👏👏👏

  3. När jag var färdigutbildad förskollärare i slutet på 70- talet så såg förskolan (daghemmet) faktiskt nästan till 100% ut precis som denna ”utopi ”! Det var roligt att arbeta då och alla mådde bra!

  4. Jag utbildade mig också i slutet av 70-talet. Då var barnen ofta delad i småbarns grupp (barn i ålder 1-3) år och syskongrupp (barn i åldern 3-6år). På småbarnsavdelnimgarna var det 3,5 tjänst om det var 10 barn inskrivna på avdelningen, var det 12 barn(som var max antalet i en småbarnsgrupp) var det 4.0 tjänst.
    På syskonavdelning 3-6 år var antalet barn 15 i grupperna och de var tilldelade 2,5 i tjänster. Barngrupper som då kallades utvidgade barngrupper, där var barnen 1-6, var inte så vanligt.
    Ett litet tillägg är att då var inte föräldra försäkringen lika bra, du hade full föräldrapenning tills barnen var 9 månader, sen hade man rätt till 3 månader med ett så kallat garantibelopp. Min upplevelse är att det var ”lugnare” för personalgruppen då och även för barnen. Det fanns inte så mycket krav på dokumentation kring varje barn heller.

Lämna ett svar