Handlingskompetens handlar om att utveckla både förmåga och vilja att agera. Det är inte något som uppstår av sig självt, utan något som behöver få växa fram i meningsfulla sammanhang. Och det börjar redan i förskolan. Här lägger vi grunden tillsammans med vårdnadshavarna, genom att skapa förståelse för varför vi gör de val vi gör i vardagen.
Men vi kan inte stanna vid att prata. Vi behöver agera – på riktigt. För varje liten handling spelar roll. Och när barnen får syn på varför deras handlingar har betydelse, då händer något viktigt. Då börjar vi bygga framtidens medvetna samhällsmedborgare.

Inte barnens ansvar
Samtidigt är det avgörande att komma ihåg: barn ska aldrig bära ansvaret för hur världen ser ut. Det ansvaret ligger hos oss vuxna. Det är våra val – historiska och nutida – som har format den värld vi lever i idag. Barnen har en viktig roll i det som ligger framför oss, men vår uppgift är att vägleda utan att skuldbelägga. Vi ska stärka deras handlingskraft, inte tynga dem med ansvar de inte ska bära.
För att hållbar utveckling ska bli meningsfull för barn behöver den ta sin utgångspunkt i deras vardag. I det som är nära, bekant och begripligt. Vi börjar i det lilla – i det som finns runt omkring oss – för att så småningom kunna förstå det stora. Det handlar om att synliggöra samband: mellan skräpet i diket och fågeln som inte hittar mat. Mellan våra val och den värld vi tillsammans formar.
Jag minns en situation där vi provsmakade tång som en pedagog hade tagit med.
“Men kan jag plocka sån tång och äta? Alltså, kan jag och Vilma gå ner till stranden, ta sån tång och äta? Alltså direkt? Då kan jag ge det till min lillebror och mamma och pappa. Dom vet inte att man kan äta detta.” (Flicka 4 år)
Barnens drivkraft
Barnets drivkraft att vilja förstå på riktigt blev synligt. Att lära – inte bara för sin egen skull, utan för att kunna dela vidare. Det är just detta vi vill möjliggöra. Ett engagemang som sprider sig, från barnet till omgivningen. Vi vill odla förmågan att låta barnen tänka själva, ställa frågor, pröva och ompröva. Genom samtal och gemensam reflektion kan barn och vuxna tillsammans utveckla nya strategier och lösningar. Det är så vi bygger hållbarhet – från grunden.
Under många år har vi talat om de fotavtryck vi människor lämnar efter oss – spår som framtida generationer tvingas leva med. Ett talande exempel är en instruktionsfilm om sjövett från 1964, där rådet var att sänka sopor till havets botten så att de inte syntes. Budskapet var tydligt: syns det inte, så finns det inte.
I efterhand framstår det som ett uttryck för en tid då vi såg våra avtryck – men inte tog ansvar för dem. Idag räcker det inte att bara prata om fotavtryck. Vi behöver också börja prata om handavtryck.
Handavtryck handlar om de positiva spår vi lämnar efter oss – de medvetna handlingar som bidrar till att ta hand om vår planet. Det handlar om att inte bara minska det negativa, utan också aktivt göra det som är gott. Att bidra.
Och det är här förskolan har en unik och avgörande roll. En plats där barn får möjlighet att agera, reflektera och delta i hållbara val i sin vardag. Här kan vi lägga grunden för förståelse, engagemang och framtida handlingskompetens. Det är dessutom vårt uppdrag. I läroplanen står det tydligt att förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla ett växande ansvar och intresse för hållbar utveckling, och att aktivt delta i samhället.
Det kan låta stort. Men det börjar i det lilla.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Små handlingar som, över tid, blir till något större.
Handlingskompetens handlar om att vilja, våga och kunna agera. Men det handlar också om känslan – att det vi gör spelar roll. Den där positiva, stärkande upplevelsen av att kunna bidra. Att få vara en del av något större.
För det är just där förändring börjar. I känslan av att det jag gör är viktigt. På riktigt.
Upptäck mer från Tankar om Förskola
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.