Dramalek – Fantasin som formar framtidens barn

I en värld där färdiga berättelser och digitala intryck dominerar barns vardag, riskerar den fria fantasin att tystna. Men när barn får skapa sina egna världar växer något större än bara lek – deras kreativitet, självförtroende och förmåga att tänka fritt blommar. På vår förskola har dramalek blivit ett nyckelverktyg för att återerövra fantasin och forma framtidens tänkare.

Ett växande behov av kreativt utrymme

För några år sedan uppmärksammade vi på vår förskola att barnens förmåga att fantisera och skapa egna berättelser hade minskat. I takt med att vardagen blev mer styrd och digitaliserad såg vi ett behov av att aktivt främja barnens kreativa tänkande. Vi ville ge dem tillbaka möjligheten att drömma, leka och skapa fritt. Där föddes idén om dramalek som pedagogiskt verktyg.

Dramalek som metod

Vi utvecklade en handlingsplan där dramalek fick en central roll. Genom att iscensätta en återkommande sagovärld – trollskogen – skapade vi en plats där barnen kunde möta magiska karaktärer, lösa uppdrag och forma berättelsen med sina egna idéer. En gång i månaden fick barnen ”gå igenom en portal” och träda in i denna fantasivärld där en trollkarl, ett vänligt troll och andra figurer väntade.

Lärarens roll blev inte bara att vägleda, utan att inspirera och uppmuntra barnen att tänka bortom det givna. Vi ville att barnen skulle känna att deras tankar och rörelser kunde påverka berättelsens gång – att de själva var medskapare.

Hundraspråklighet och magi i praktiken

I mötet med barnen har vi utgått från tanken om hundraspråklighet – att barn uttrycker sig på många olika sätt, inte bara genom ord. Den fysiska miljön har förändrats för att stödja detta: vi har skapat konstnärliga landskap med växter, stenar och pinnar, och använt musik och ljus för att förstärka stämningar och skapa magi.

Återkommande aktiviteter har inkluderat dans och rörelse, där barnen fått använda kroppen för att uttrycka känslor och idéer. Vi har också fokuserat på glädje och skratt – barnen har till exempel fått smaka på påhittade saker, som ”grodslem” och ”möggelsvamp”, och dansat med magiska danssjalar som gör dem osynliga. Magin har varit en röd tråd genom hela arbetet, som en nyckel till att öppna upp fantasin och skapa en värld där allt är möjligt.

Resultat: En rikare lekvärld – för barn och lärare

Efter nästan tre år med dramalek som återkommande inslag ser vi tydliga resultat. Barnens lek har blivit mer nyanserad och fantasifull. De skapar komplexa berättelser med flera lager, tar initiativ och vågar uttrycka sig på nya sätt. Fantasin har blivit ett verktyg för problemlösning, kommunikation och självförtroende.

Barnen kliver idag lättare in i olika roller – något som tidigare kunde vara svårt. De gestaltar karaktärer med större självklarhet och använder kroppen, rösten och rekvisita för att fördjupa sina uttryck. Vi ser också hur deras fantasi kring material har öppnats upp. En stol är inte längre bara en stol – den kan bli ett berg, en tunnel eller ett skepp. En blå matta förvandlas till ett hav, och kaplastavar blir en lång tågräls som slingrar sig genom sagolandskapet.

Det okodade materialet – det som inte har en förutbestämd funktion – har fått ett nytt värde. Barnen använder det kreativt och fritt medan det kodade materialet, som färdiga leksaker med tydliga roller, inte längre favoriseras på samma sätt. Denna förändring visar hur barnens fantasi har blivit mer flexibel, utforskande och självständig.

Men det är inte bara barnen som utvecklats. Vi lärare har också vuxit i processen. Genom att utmana oss själva och varandra har vi vågat kliva in i sagans värld, släppa det vuxna perspektivet och möta fantasin tillsammans med barnen. Det har krävt mod, lekfullhet och en vilja att vara närvarande på ett nytt sätt. I det har vi hittat nya former för samarbete, kreativitet och pedagogisk närvaro – och det har stärkt både vårt engagemang och vår relation till barnen och varandra.

En resa som fortsätter

Det här arbetet med dramalek har varit en spännande resa – fylld av skratt, magi och oväntade vändningar. Vi har fått följa barnens utveckling på nära håll och samtidigt utmanat oss själva som lärare. Det har inte alltid varit förutsägbart men just det har varit en del av styrkan – att våga släppa kontrollen och låta barnens idéer ta plats. Vi vet inte exakt vart resan tar oss härnäst, men vi är nyfikna. Nyfikna på hur barnens berättelser kommer att fortsätta växa, hur deras världar kommer att förändras, och hur vi som lärare kan fortsätta vara medskapare i deras fantasifulla utforskande.

För när vi ger plats åt det oväntade, det lekfulla och det magiska – då händer något stort både i barnen men också i oss själva.