Är nyckeln solidaritet?

Är nyckeln Solidaritet?

”Om vi inte tror på frihet- kan vi inte tror på solidaritet”

Astrid Lindgren

Debatten om rasism och demokrati blossar ständigt  upp i media och i politiska uttalanden. Läroplanen fastslår att förskolan och skolan ska vara en trygg plats plats att vistas på och att vi har ett yrkesetiskt ansvar att lyfta alla människors lika värde.  

Förskolan och skolans demokratiuppdrag är viktigt för att barn och elever ska få uppleva en trygg skolgång där deras rättigheter blir tillgodosedda. De ska få förutsättningar att aktivt medverka i formandet av ett demokratiskt samhälle. 

Vad innebär det då att arbeta med demokrati och solidaritet i förskolan?

Ja, det beror till stor del på vad vi vuxna menar är demokrati. Det beror på hur vi tolkar läroplanens texter om demokrati och hur vi väljer att implementera demokrati och värdegrund i förskolan.

Olikheter bör betraktas som en tillgång och inte ett hinder. Vår uppgift i förskolan är kanske inte att diskutera politik med barnen, utan  barnen behöver få lära sig att de har rätt att vara delaktiga i förskolans vardag. För att förstå demokrati, behöver vi förstå vad solidaritet är. Därför tycker jag att vi  kan börja med att diskutera vad solidaritet är; på ett språk som ligger nära barn och elever. På deras nivå, med material som barnen kan ta till sig. Den utmaningen är större än vilket parti som styr politiken, för det handlar om att utforma den miljö vi vill ska finnas i vår egen vardag. Med “miljö” innefattar jag gärna de åsikter, det bemötande, det handlande som vi vuxna väljer att möta barnen med. För det är det som är “miljön” i vår vardag. 

Nyligen började Förskolans läroplan (2018 reviderad 2025) att gälla. Denlyfter betydelsen av att förskolan ska gestalta demokratiska värderingar genom barnens delaktighet, inflytande och ansvarstagande. Kort formulerat ska barn möta demokratiska värderingar genom att delta aktivt i samhället, bland annat genom lek och social utveckling. Lärarna ska aktivt främja och gestalta de värderingar som är viktiga för ett fungerande demokratiskt samhälle. 

Är det någon skillnad mot formuleringarna i Lpfö 18? 

Själv funderar jag på hur beskrivningen av själva lärandet av demokratiska värderingar förändrats från barn som aktivt deltar och lär sig vad demokrati är tillsammans med vuxna i ett sammanhang. Till att lärarna ska gestalta och aktivt främja värderingar i ett demokratiskt samhälle. Vad gör det med barnen när riktningen vi tillsammans i gruppen, förändras – mot lärarna formar gruppens ramar. Om vi fortsätter tankegången betonas vikten av lek och rörelse som centrala verktyg i utbildningen. Omformuleringar som för med sig, en mer planerad lek och rörelse i förskolans utbildning? Formuleringarna som ändras kan se obetydliga ut, men vad betyder en mer uppifrån styrd verksamhet för barnen.  Finns det plats för spontan lek, eller kommer de planerade toppstyrda aktiviteterna dominera?

Jämför uppifrån styrt med tanken med  på att gruppen är en kontext vi gör tillsammans i förskolan och skolan. När vi gör tillsammans kan små gemensamma handlingar skapa hållbara normer och världen. Som lärare i barns miljö behöver vi ha barnens perspektiv och undervisningens perspektiv levande samtidigt, VI behöver forma miljön tillsammans. Jag tänker att reflektionen över ordet tillsammans är det viktiga. Då vi utgör en “kontext” tillsammans. Även om vi vuxna har ett yttre undervisningsansvar, skapar de små orden viktiga nyanser i hur vi möter barngruppen. Och framför allt möjliggör ett växande och varande för barnen i en lyssnande inkännande miljö.

Balans mellan fri och planerad lek

Det finns en risk att de planerade, toppstyrda aktiviteterna dominerar, det kan begränsa barns möjlighet till eget utforskande och kreativitet. Det blir en utmaning att hitta balans mellan de planerade aktiviteterna och de spontana aktiviteterna.

Den största frågan är om barnens egen röst och inflytande riskerar att minska framöver. Hur kan barn vara aktiva i att gestalta demokrati och solidaritet i gruppen och i samhället, genom förskolan.

”Gemensamma miljöer och material är oss till låns, vi behöver ta hand om dem för att de ska hålla och finnas kvar, vi delar dem med andra,”

Linda Linder

Själv tycker jag om tanken på att vi har miljön till låns, i en tid, när vi har utbildning där. Den är inte konstant över tid – utan vi fyller den med värderingar och har ett ansvar för att forma den i solidarisk riktning, globalt, hållbart och socialt.

Utbildningen är en plats vi lånar och ger vidare, med inre värderingar och med det material vi fyller den med.