Hur ser en bra förskola ut – om barnen får berätta?

Hur ska förskolorna egentligen se ut? Nu är det dags att fråga dem som lever i den.

“Jag vill att det ska finnas mer tid.”
“Att man inte behöver sluta leka när det blir roligt.”
“Att någon lyssnar klart.”

Barn säger sådant. Hela tiden. Men vi är inte alltid där när de säger det. Eller så hör vi – utan att riktigt ta in.

Och ändå finns de där. Tankarna, idéerna, perspektiven. Redan formulerade. Redan levda.

Barnen visar vägen framåt

Vi pratar ofta om hur förskolan behöver utvecklas – om kvalitet, undervisning och barnens bästa. Men mitt i allt detta finns en utgångspunkt som sällan får styra på riktigt:
barnen är inte bara en del av förskolan – de är de som lever den. Det är i deras frågor, i deras lek och i deras sätt att ta sig an världen som riktningen framåt redan tar form. Inte som färdiga svar, utan som något som växer i vardagen – i det som fångar deras intresse, i det de återvänder till, i det de vill stanna kvar i.

Utmaningen ligger i att formulera vad som är barnens bästa men också i om vi är beredda att ta det barnen redan visar oss på allvar.

Barnens perspektiv – i praktiken

När vi närmar oss barns perspektiv på riktigt handlar det inte om att få fram färdiga svar.
Det handlar om att vara uppmärksam på det som redan sker i vardagen.

Ett barn är mitt i en lek. Den har pågått länge, byggts upp steg för steg. Det finns en riktning, en mening, ett sammanhang.

Men det är dags att gå vidare. Inte för att leken är färdig – utan för att dagen fortsätter.

Och leken avslutas där.

I sådana ögonblick blir barns perspektiv synliga. Inte alltid i tydliga formuleringar, utan i det de försöker hålla kvar vid, det de återvänder till, det som betyder något.

Samtidigt, när vi ger utrymme, sätter barn också ord på det som är viktigt:

“Att få leka klart.”
“Att det ska vara roligt länge.”
“Att någon är med oss.”

Det är inte bara önskemål. Det är perspektiv på hur en meningsfull förskola upplevs – inifrån.

När barns perspektiv får styra

Då räcker det inte att inkludera barn i våra redan formulerade ramar. De upplevelser vi vill inspirera till, att de utmaningar vi förbereder, måste vara förankrade både i läroplanen och i barnens erfarenheter och behov. Vi behöver våga flytta startpunkten – från våra planer till deras erfarenheter, från det som ska fungera till det som faktiskt upplevs. 

• Det innebär något mer än att lyssna.
• Det innebär att låta barns perspektiv påverka riktning, prioriteringar och beslut.
• Det här är inte en fråga om ambition.
• Det är en fråga om rättighet.

Barn har rätt att få sina perspektiv beaktade i alla frågor som rör dem – och deras bästa ska vara en levande utgångspunkt, inte en formulering i efterhand.

Ett initiativ med barnens röster i centrum

I samband med Förskolans dag den 21 maj vill vi inom Svenska OMEP rikta blicken mot en avgörande fråga: Hur ser en bra förskola ut? – Dags att fråga barnen!

Ta med frågan in i er verksamhet. Låt den få ta plats i samtal, i lek och i skapande. Stanna kvar i det som uppstår. Samla det barnen uttrycker – i ord, i teckningar, i lek. Dokumentera deras tankar så som de formuleras.

Skicka dem gärna sedan till omepkalender@omep.org.se, så att deras röster kan bli en del av den kalender som lyfter barns rättigheter – varje dag.

Så enkelt kan det börja

• Ställ frågan: Hur vill ni att förskolan ska vara? 
• Låt barnen svara – i ord, i lek eller genom att rita och skapa
• Dokumentera ett svar, en bild eller ett uttryck 

Det räcker.

Förskolan ska formas av de som använder den

Förskolan formas i vad vi väljer att uppmärksamma, vad vi väljer att stanna kvar i – och vad vi låter få betydelse. Så kanske börjar förändringen inte i nya planer.
Utan i en fråga vi tar på allvar:

Hur vill barnen att en förskola ska vara –
och vad är vi beredda att förändra när vi hör svaret?