När fördomar och snack tar över – var hamnar barnfokus då?

I förskolans intensiva vardag fattar vi tusentals beslut varje dag. Vi möter gråtande barn, stressade föräldrar och trötta kollegor. Utifrån min upplevelse har jag ofta stannat upp och funderat över vår vardag. Är vi egentligen rättvisa mot föräldrar, kollegor och framför allt – mot barnen, eller styrs vi av våra egna förutfattade meningar?

Det är en universell sanning att i stort sett alla i och runt förskolan gör så gott de kan utifrån sina egna förutsättningar. Pedagogerna kämpar med höga krav, föräldrarna pusslar med livspusslet, och barnen kämpar med att navigera i sin värld.

Trots detta är det mänskligt att vi ibland blir trötta. Och det är i den tröttheten som de dömande tankarna smyger sig på. Men mitt i detta mänskliga kaos får vi aldrig glömma vår absolut viktigaste kompass. Barnens perspektiv och barnens bästa måste alltid komma i första hand.

Barnen speglar våra förväntningar

När vi sätter etiketter på ett barn – som ”bråkig” eller ”den som förstör” – påverkar det hur vi ser på barnet, och till slut blir det en sanning. Barn är experter på att läsa av vuxnas signaler.

Att utgå från barnets bästa innebär att skifta fokus från att döma till att utforska. Det handlar om att alltid ställa frågan: ”Vad försöker barnet kommunicera, och vad saknas i vår miljö för att barnet ska lyckas?”. Om vi i allt detta glömmer bort att ge barnen rätt förutsättningar för att lyckas, blir det inte bra. Barn gör rätt om de kan.

Bakom stängda dörrar vid hämtning och lämning

Det är lätt att dras med i frustration när en förälder för tredje gången samma vecka glömmer extrakläder eller hämtar för sent. Känslan kan bli att de inte bryr sig, men att vara rättvis innebär att utgå från att alla föräldrar vill sitt barns bästa utifrån sin förmåga.

Vi vet sällan vad som pågår på andra sidan tröskeln – det kan handla om utmattning, språkhinder eller stress. Genom att erbjuda ett öppet och icke-dömande välkomnande blir vi förälderns förlängda arm. Det skapar en trygg hamn för barnet så att hen slipper drabbas av de vuxnas stress.

Kollegialt snack sänker arbetsmiljön

Den kanske svåraste dynamiken finns ofta i det egna arbetslaget. Att prata om en kollegas brister bakom ryggen kan kännas skönt för stunden, men det skapar klickar och sänker energin.

Rättvisa i arbetslaget kräver att vi håller diskussionerna rena och professionella. Om jag bara ser allt det jobbiga och fokuserar på det negativa, samtidigt som kollegor utesluts, så raserar vi hela vår gemensamma grund. Ett tryggt, enat och inkluderande arbetslag är en direkt förutsättning för att barnen ska må bra och känna trygghet.

Att göra gott är en aktiv handling

Att helt sluta tänka eller döma är omöjligt. Men att vilja väl är inte samma sak som att göra väl. Det krävs en aktiv handling där vi orkar rannsaka våra egna fördomar varje dag. Mycket i vår vardag handlar tyvärr om att man ser till sin egen lilla del – att ens eget solomål är viktigast – istället för att lyfta blicken och se helheten. Men förskolan bygger på samarbete.

När vi möter varandra med utgångspunkten att ”du gör så gott du kan”, minskar vi stressen och öppnar upp för ett äkta samarbete. Men vi får aldrig glömma vilka vi är till för. Genom att alltid sätta barnets bästa i centrum blir förskolan en rättvis och trygg plats – för barnen, för familjerna och för oss själva.

Detta är bara mina egna tankar och funderingar som har snurrat i huvudet på sista tiden. Jag tror helt enkelt att vi behöver prata mer om det här i vardagen, utan pekpinnar, och hjälpas åt att hålla fokus på rätt ställe.