Myten om förskolors säkerhet efter Örebro

Många förskolor saknar en genomarbetad beredskap vid allvarliga kriser, särskilt vid hot som en skolattack. Säkerhet kräver mer än brandövningar och en snabb kommunikationskedja. För att skapa en trygg miljö behövs ett helhetsperspektiv där vardagens rutiner spelar en avgörande roll.

Trygghet börjar med tydliga rutiner

Säkerheten vid hämtning brister när föräldrar meddelar vem som ska hämta på olika sätt. Vissa skriver anteckningar, andra lämnar muntliga besked eller får personalen att notera det i brandlistan. Informationen sprids ut, vilket gör det svårt att kontrollera behörigheten. Personalen ser en morfar som ska hämta och behöver leta efter vårdnadshavarens godkännande i brandlistan, i appens anteckningar och i digitala schemat. Fler kommer och hämtar och morfar står otåligt och väntar på om han får gå hem med sitt barnbarn. Ibland finns inget godkännande och personal behöver ringa, samtidigt som en mamma undrar var hennes dotters gosedjur finns.

Många förskolor använder digitala plattformar för att registrera kontaktuppgifter, exempelvis Tyra eller andra system. För att skapa tydliga och konsekventa rutiner behöver vårdnadshavare registrera alla godkända personer direkt i plattformens schema, inklusive bild. När informationen samlas på ett ställe blir det enklare att säkerställa att endast behöriga hämtar barnen.

Krisberedskap kräver mer än goda intentioner

Personalen behöver tydliga instruktioner och regelbundna övningar för att agera vid en skolattack eller annan allvarlig händelse. Att hoppas att det aldrig händer räcker inte. Varje anställd måste känna till en gemensam krisplan och veta hur den fungerar i praktiken.

Säkerhetsarbete handlar om mer än att lösa praktiska problem. Det handlar om att skydda barnens trygghet. En stark säkerhetskultur kräver ansvar från ledning, personal och kommunen. Genom att granska och förbättra befintliga rutiner skapas en tryggare miljö. Små förbättringar kan göra stor skillnad.

Verkligheten skiljer sig från retoriken

Min mamma ringer och frågar om jag har hört om händelsen i Örebro. Jag slår på nyheterna. Samma vecka kommer brev från både mitt barns skola och mitt yngsta barns förskola. Retoriken låter bra, men i praktiken ser det annorlunda ut för oss som arbetar i förskola.

Jag frågar andra förskollärare om deras erfarenheter. Svaren varierar kraftigt. På vissa förskolor fungerar säkerhetsarbetet, medan andra saknar grundläggande rutiner. Ansvaret ligger på rektorn. Alla rektorer deltar i kommunens möten, men bristande ledarskap gör att många beslut inte får genomslag på alla håll.

När säkerhetsbrister blir en risk

Vissa förskolor genomför aldrig brandövningar. Under pandemin gjordes inga förebyggande insatser överallt, vilket ledde till långa verksamhetsstopp. Allvarliga incidenter har inträffat i förskolor, utan att en krisplan funnits på plats. Jag känner till exempel där skottlossning skett i området eller en berusad man trakasserat barn vid ett stängsel, på en förskola utan tydliga rutiner för sådana situationer.

Förskollärare kan ta ett stort ansvar, men deras befogenheter är begränsade. De kan inte påverka exempelvis personaltäthet vid en kris. Rektorn ansvarar för den övergripande säkerheten, men det krävs även åtgärder från högre nivåer. Att hålla möten med rektorer är en start, men för att säkerställa barns trygghet krävs konkreta insatser och uppföljning. Vem säkerställer att informationen rektorer har fått går vidare och att likvärdiga insatser förverkligas?

Frågor att diskutera under APT:

• Finns konserverad mat enligt MSB:s rekommendationer?
• Var ligger närmaste skyddsrum?
• När uppdaterades krisplanen senast?
• Finns en app eller ett system för krisinformation?
• Är kontaktuppgifterna till vårdnadshavarna aktuella och lättillgängliga?
• Hur kontrolleras att endast behöriga hämtar barnen?
• Genomförs regelbundna brand- och evakueringsövningar?
• Har personalen utbildning i krishantering och första hjälpen? När skedde den senast?
• Finns en tydlig kommunikationsplan vid akuta händelser?

Mina frågor kanske får dig att rynka på näsan, men kom då ihåg att jag varken är polis, arbetande inom kommun eller expert på krisberedskap. De är ett frö att plantera i ert arbetslag för att granska säkerheten på er förskola. Jag hoppas också att mitt inlägg kan väcka en bredare insikt om allas ansvar för barnens bästa, särskilt hos dem i högre positioner som har makt att säkerställa likvärdiga insatser för att förebygga skolattacker och andra hot.