Hårda favoriter som trygghet

Från filtar till fotbollar

För många barn, är övergångar i vardagen en utmaning. När barn börjar förskolan är barn, föräldrar och förskollärare olika parter i en relation som ska fungera under en lång tid. Under introduktionen sker de första mötena mellan hemmet, och det offentliga i förskolans verksamhet. Mötet med förskolan är också ett kliv in i skolans system. Under introduktionen kommer relationen i fokus. För många barn är nappen, gosedjur eller snuttefilten ett viktigt övergångsobjekt. Att få ha den med sig underlättar starten i förskolan.

Traditionellt sätt tänker vi ofta på snuttefiltar eller nallar när vi tänker på övergångsobjekt. Men för en del barn kan också hårda föremål vara trygghet. Även de fungerar som övergångsobjekt mellan hem och förskola. Det kan vara en liten superhjälte figur att hålla i handen, ett litet flygplan, den egna favorit fotbollen. Det är kort beskrivit viktiga saker som barnet hittar trygghet i. De “ hårda sakerna” är lika viktiga som en älskad nalle kan vara för andra barn. Eftersom de fungerar som en bro mellan hemmet och den nya miljön i förskolan eller skolan.

Hårda favoriter

När barnet får hålla i sin favoritsak, skapar det känsla av kontroll och förutsägbarhet. Det minskar intrycken från den nya miljön och hjälper barnet sortera det som sker runt omkring. Gosedjur är självklart för många av oss vid inskolning eller hämtning och lämning. Men det är inte bara yngre barn som använder övergångsobjekt och de kan lika ofta vara hårda. Hur länge eller när man behöver övergångsobjekt är individuellt.

Ibland behöver vi se på övergångsobjekt ur lite vidare perspektiv för att förstå hur mycket de kan betyda för barnet i vardagen. Om vår upplevelse är att barnen “fastnar mycket i en favoritlek eller en viss sorts lek” kan vi använda föremålen för att lossa på mönster.  Övergångsobjekt blir då  utgångspunkt för nya aktiviteter.  Om barnet bara vill spela fotboll, kan ”fotbollen” behöva vila efter matchen.  Nallebjörnen kan skada sig och behöva ”doktorslek”. Min erfarenhet är att detta tankesätt gör att det går att lösa “knutar” eller beteende som barnet fastnar i. Men jag behöver förstå vad barnet vill använda fotbollen till. 

Övergångsobjekt i undervisningen

Att få ha en liten favoritfigur i fickan, kan vara den lilla skillnaden som gör att barnet kan absorbera information och delta i  samlingen, istället för att småbråka med den som sitter bredvid. Eller att barnet blir lugnare när det är på utflykt. När vi visar att det är okej, ökar vi grundtryggheten, som leder till att barnet kanske kan delta lite mer eller längre tid i samlingen. 

Övergångsfenomen

Det finns även övergångsfenomen- beteende eller sinnesintryck som barnen använder för att hantera stress, överstimulans eller behov av trygghet. Barn kanske nyper sig själva eller fröknarna i armen ofta när intrycken blir för många, skriker mycket, eller snurrar runt. Vi kallar det “stimma”. Barnen använder beteendena för att det ger dem en inre ro.

Att ha en favoritsak i fickan, en fidget eller lite lera, kan minska på mindre bra kroppsliga övergångsfenomen. Det kan vara bra att tänka på när det är mycket nytt för barnen.  Genom att ha egna föremål i fickorna eller en korg, kan vi prova att avleda ett beteende.  I min ficka har funnits allt från små trådrullar utan tråd, till nallar, en fidget spinner eller maracass, beroende på vad som fungerar. Det handlar om att möta barnet där det är, och att ge utrymme för olika former av trygghet. Det är viktigt att använda det som fungerar bäst för olika barn.

Anknytning

Vi pratar mycket om anknytning i förskolan vid introduktionen, till personer. Men vi behöver också tala om vad barn behöver för att bli trygga i förskolans miljö. För de gör även en övergång mellan olika miljöer. Även en känd miljö i förskolan, kan stå för mycket trygghet. En ommöblering i miljön, kan vara svårt nog, för barn som lärt sig hitta i ett visst rum.  Nya personer i förskolan, gör att det händer mycket kring barnen i gruppen. Till Exempel under introduktionsdagarna.  Genom enkla lösningar kan vi underlätta för barn som behöver använda kroppsliga fenomen för att må bättre i förskolans miljö. Taktila material och kända lärmiljöer, kan lugna en orolig miljö i förskolan. 

Att förstå hur övergångsfenomen är ett uttryck för att skapa trygghet, är avgörande för att vi ska kunna skapa mer hållbara strategier i förskolan. Jag tänker att det kanske är extra viktigt vid höststarten, eller då det är övergångar i förskolan. Men för vissa personer är det alltid viktigt, att ha fler utgångspunkter för att kunna minska på beteende som kan skapa problem för hela barngruppen. Barn i olika åldrar kan må dåligt av en hög ljudmiljö eller att se kompisarna ledsna. Och det behöver finnas fler lösningar för att skapa trygghet i barngruppen.

Vilka fler oväntade former av trygghet kan vi utveckla, om vi ser lite mer än det uppenbara och lyssnar till det barnen förmedlar är trygghet?