fbpx

Fler aspekter av hållbarhet i en ateljé

Fler aspekter av hållbarhet i en ateljé. Kelly Mills Klarin

I mitt förra inlägg skrev jag om hållbarhet ur olika perspektiv. Jag återvänder nu till begreppet hållbarhet för att fördjupa mig ännu mer i dess betydelse för en ateljé. 

Den vanligaste betydelsen när man pratar hållbarhet är just ur den ekologiska aspekten, att inte slösa på jordens resurser. Jag tycker detta är otroligt viktigt och går utmärkt att praktisera som förhållningssätt i en ateljé. När jag började på min nuvarande avdelning för ett tag sedan, då sprang barnen ständigt fram och tillbaka till sina hyllor med papper de ritat några enskilda streck på, pappret tog slut snabbt. Då införskaffade vi ritböcker till barnen, där varje barn har sin bok som de har under en hel termin. De fick dekorera den och göra den till sin, här får de skapa till sig.

Det som dock är roligt är att här kan man se varje barns utveckling i sitt tecknande, det blir som en samlad dokumentation. Ibland tittar vi i böckerna tillsammans och de som vill får berätta. Individuellt, men hållbart. Även stora pappersrullar är dyra, så vi ser till att använda dem så länge vi bara kan och alla papper vi använder, vänder vi på och målar eller tecknar på andra sidan. Vi jobbar med många lager av olika material. Alla stora verk vi gjort tillsammans sätts upp eller sparas för att användas vid ett annat tillfälle, som när vi gjorde en robot till en konstutställning. Då rev vi sönder två stora teckningar och limmade på bitar av dessa på roboten.

På så sätt visar vi återigen att barnens skapelser har ett viktigt värde och kan ge nya mening. Jag försöker också lära barnen att en målad teckning kan bli så mycket mer, vi kan arbeta med ett och samma papper i flera steg och bygga olika lager. 

Massproduktion och viktiga frågor

Ett annat sätt att komma ifrån massproduktion och svinn av material är att se ateljén som ett utforskande laboratorium där jag bygger upp en mängd olika mötesplatser för barnen att utforska. För mig är sinnligheten alltid i fokus, jag vill att barnen ska kunna utforska exempelvis en färg med alla sinnen.

Hur kan gul se ut? Hur smakar och doftar gult? Hur känns gult? Hur låter gult? Genom forskningsbara mötesplatser uppstår möten mellan barnen och materialet, men vi möter och ser även varandra. Jag har länge arbetat i så kallade “utsatta områden” där alla barn inte behärskar det svenska språket fullt ut, där är det sinnliga utforskandet superviktigt för att just utveckla språket.

Jag använder mig ofta av naturens processer som utgångspunkt i min ateljé och då ett naturvetenskapligt förhållningssätt, där barnen uppmuntras, undersöka, ställa frågor och bilda hypoteser. Låter kanske avancerat, men det går att få in i själva görandet och prövandet. Det hållbara i detta resonemang är just att lära barnen att ta för sig och söka svar på olika frågor. Att öppna upp deras ögon och väcka lusten för det livslånga lärandet. Vad kan vara mer hållbart än barn som tror på sin egen förmåga och är vetgiriga nog att söka svar? Där har vi pedagoger en otrolig makt och ansvar för vilka möjligheter vi ger och vilka världar vi öppnar upp. 

Nästa gång avslutar jag min text med att förtydliga de demokratiska aspekterna av hållbarhet. 

Författare

#Ateljé, #Ateljerista, #Dokumentation, #Förhållningssätt, #Hållbarhet, #Massproduktion, #Material, #Perspektiv

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *