fbpx

Jag är förskollärare och brinner för att arbeta med språk, litteratur och högläsning. Överraskande, eller? Nja, det är ungefär lika spektakulärt som att säga ”jag är kock och älskar att laga mat med bra råvaror”. Självklart slår jag in vidöppna dörrar när jag skriver om hur fantastiskt det är med läsning i barngrupp. Ändå kan jag inte låta bli att skriva den här texten – om det bara finns en enda förskollärare eller barnskötare ute i landet som jag kan värva till vår stora klubb av språkälskare så är det värt det. Så här kommer mitt bästa boktips till er som ännu inte är frälsta.

Bästa boken

Ett boktips till jullovet - Cecilia Bross

Jag var ganska ny i förskolans värld när jag för första gången kom i kontakt med Agneta Edwards bok Bilderbokens mångfald och möjligheter. Det är fortfarande idag den bok som haft störst betydelse för mig i min yrkesroll.

Jag hade läst litteraturvetenskap på universitetet och från termin två inriktat mig på barnlitteratur. Jag hade ett genuint intresse och ville gärna krypa in i, tolka och analysera böckerna varv på varv. Men att arbeta med bilderböcker tillsammans med dem som faktiskt var målgruppen – hur gjorde man det? Agneta Edwards gav mig svaren på detta med ett upplägg som pedagogiskt och inspirerande undersökte läsningens varför, vad och hur.

Varför är förstås lätt att svara på. Först och främst är språkfrämjande aktiviteter en del av vårt uppdrag. I läroplanen står det:

”Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter”.

Sedan vet alla som arbetar i förskolan att högläsning kan bli så mycket mer än språkutvecklande. En enda bok kan rymma en otrolig mängd projekt, från skapande till matematik, naturvetenskap och filosofiska diskussioner. Att läsa och samtala om texter kan utveckla barnens kritiska tänkande, deras fantasi, empati, ordförråd och såklart ge nya kunskaper och insikter.

Vad börjar jag med?

Till dig som är ny som förskollärare eller till dig som fokuserat på andra (också värdefulla) områden vill jag ge några grundläggande tips inspirerade av Agneta Edwards bok. Steg ett är att se över läsmiljön på förskolan. Allt för ofta besöker jag förskolor där ”läshörnan” ligger i ett rum där många andra aktiviteter pågår samtidigt. Eller i en korridor där barn och vuxna ständigt passerar. Det blir inte bra. När du läser med barnen behöver ni lugn och ro för att kunna fokusera på boken. Bort med det som stör! Ordna en mysig, ombonad plats där läsningen naturligt blir fokus.

Mitt andra tips är att förbereda läsningen. Det är klart att det går att läsa på uppstuds när barn lägger en bok i knät på dig. Men om läsningen ska ge något djupare behöver aktiviteten planeras. Läs boken tillsammans i arbetslaget och förbered boksamtal på er reflektion. Formulera öppna frågor som kan inbjuda till diskussioner. (Sedan måste man såklart också vara lyhörd för det som fångar barnen under läsningen – ibland tar samtalen helt andra vägar än vad ni tänkt er!)

Slutligen vill jag tipsa om att arbeta i mindre grupp – hur självklart det än låter. Du vill fånga alla barn och i storgrupp går inte det (jämför med Maria Karlanders utmärkta text om ”Tapetflickorna” här på bloggen). Sätt ihop grupper som funkar och läs med ungefär fyra barn i taget tills alla har fått vara med. Har ni en stor avdelning låter detta kanske klurigt – men om aktiviteter i storgrupp pågår parallellt brukar det gå bra att ha en liten läsgrupp samtidigt. Var alltså beredd på att läsa er valda bok många gånger om!

Trevlig läsning!

Det här var bara några få nedslag kring sådant som kan göra högläsning på förskolan ännu mer givande. Vill ni ha mer köper ni eller lånar Agneta Edwards bok. Den finns i en ny utgåva från 2019. Självklart ska ni vila upp er på jullovet men om ni vill varva julmat och promenader med inspiration är detta mitt bästa tips.

Författare

#Agneta Edwards, #Barnböcker, #Bilderböcker, #Högläsning, #Läsning, #Litteratur, #Reflektion
2 svar på “Ett boktips till jullovet”
  1. Håller med dig till punkt och pricka och högläsningen är dessutom viktig, då en femårings ordförråd kan diffa på 50 000 ord, om hen blivit läst för eller ej.
    Mitt favvotips jag kan fylla på med som ingår i Skolverkets Läslyftet ( för övrigt en bra utbildning för er som är sugna), är den sk. bildpromenaden. Att inför läsningen prata med barnen om vad de tror händer på bilderna, för att sedan när man läser texten se vad som stämde med våra tankar och förväntningar. Detta är ett magiskt sätt att få de passiva och ibland ointresserade barnen mer delaktiga.
    Högläsning är mysigt, spännande, intressant och roligt och jag är orolig för den minskning av högläsning som sker både i hemmen och i förskolorna. På min avdelning har vi därför fyra bokpåsar för hemlåning. Man lånar påsen med fyra böcker i max en vecka. De fyra påsarna har olika nivåer, från bilderböcker till svårare böcker och faktaböcker. Mycket uppskattat av både barn och vårdnadshavare.

  2. Tack för bra återkoppling, Maria!
    Jag tycker också att bildpromenader är fantastiskt användbara! De är toppen med de yngre barnen som ett sätt att se vad som fångar deras intresse och de är toppen med de äldre för att, som du skriver, se om det de tänkte stämde överens med bokens innehåll. Gör man bildpromenader ofta märker man hur barnen blir bättre och bättre på att använda sin fantasi och tolka bilderna.
    Jag håller med dig om att den minskande högläsningen är ett stort problem. Det är en viktig del av vårt kompensatoriska uppdrag och något vi aldrig får prioritera bort.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *