Avskeden man aldrig vänjer sig vid

Nu är det dags igen… Att ta avsked från de barn och de familjer man träffat nästan dagligen i flera års tid. Man vänjer sig aldrig.. Visst finns de familjer som man kanske pustar ut kring. Men de har varit få genom åren. Mycket få! I de allra flesta fall, har man skapat någon sorts relation med var och en och ingen är den andra lik.

Det finns alla sorter

Avskeden man aldrig vänjer sig vid - Maria Karlander

Vi har de vårdnadshavare som hastar in och hastar ut, vid lämning och hämtning. De som skickade mor- och farföräldrar på inskolningen och som sällan visat sig frivilligt på några trivselkvällar eller möten. De vårdnadshavarna har man en väldigt ytlig relation med.

Sedan har vi de som man nästan fått agera psykolog för. Givit dem goda råd och tips för både det ena och det andra och som man fått peppa för att de ska växa in och bli trygga i sitt föräldraskap. Det är dem man kommit väldigt nära och som man lite oroar sig för hur det ska gå…

Vi har de där vårdnadshavarna som suger i sig all information om sitt barn och gärna för dialog om både pedagogiska som didaktiska spörsmål. De som sitter bänkade i god tid inför varje vårdnadshavarmöte och som inte kommer utan den andre till varje aktivitet, som ursäktar sig om inte klädbyteslådan är kontinuerligt påfylld och som aldrig missat läsa ett mail. Dem oroar man sig i och för sig inte för. De kommer klara sig fint även fortsättningsvis. De kommer förvisso de flesta att göra.

Vi möter de vårdnadshavare som tycker det är kul att hänga kvar med sina barn en stund efter hämtning. De som gladeligen tar med både en och tre kamrater hem för en extra lekstund och man undrar varifrån de får all energi.

Sedan har vi det där fåtalet som kräver, kräver och kräver

De som vet sina rättigheter men duckar för sina skyldigheter. Som minsann har betalt för sitt barns plats och aldrig skulle kunna tänka sig att gå från sitt tunnelseende på ”sitt barn” till något mer kollektivistiskt tänkande. De som gärna ifrågasätter varför deras barn inte får välja vilken grupp hen ska tillhöra och även önskar att barnet själv ska få bestämma när hen ska gå hem. För man betalar ju som sagt för platsen som förälder.

Skulle kunna beskriva en hel drös med vårdnadshavare till, för som sagt, ingen är den andre lik. Men oavsett de olika personligheterna och därmed de olika relationerna man skapar, så kommer en dag då deras barn går sin sista dag hos oss. Det är dags att gå på sommarlov och sedan börja förskoleklass. Varje år är det ett gäng barn som slutar och varje år känns det lika konstigt. Man vänjer sig aldrig vid dessa avsked, vare sig avskeden till barnen eller deras vårdnadshavare. För oavsett relation så är det en relation som tar slut där och då och det känns konstigt och alltid lite tomt och sorgligt.

Man vet att man kommer stöta på dem i affären eller på någon buss eller så. Men då känns det alltid annorlunda. Då blir vi plötsligt bara ytligt bekanta. Barnen blir ofta blyga då vi möts på en plats som inte barnet förknippar med just oss. Vi som delat så mycket tid genom åren har inte längre något som knyter oss samman. Sedan bleknar minnet av vårdnadshavarna, de flesta i alla fall.

Men minnet av barnen består

Förutom några få vårdnadshavare som man tydligt minns och det är ofta de som hade barn som gjorde någon form av avtryck på grund av olika saker. De vårdnadshavare som under tiden hos oss kanske gick skilda vägar, som hade barn med särskilda behov eller liknande. Eller de vårdnadshavare som bara gillade att hänga lite extra mycket hos oss. Dem kommer man nog minnas för evigt.

Så nu tar vi ett djupt andetag och gör det vi brukar. Vi hoppas att vi gett barnen en trygg grund att stå på när de tar klivet vidare in i skolans värld. En värld som kanske påminner om förskolans då och då, men ändå inte. Vi säger hej då, önskar dem en fin sommar och ett stort lycka till. Låser dörren och går med något tunga steg från den plats som var vår gemensamma. In i sommaren och sedan, ja sedan kommer hösten och allt börjar om från början igen.

Men där emellan ska vi vila och fylla på med ny energi. Ny energi för att orka ta oss an den nya barnaskara som med förväntan i blick startar sin tid tillsammans med oss. Det ser vi alla fram emot!

Trevlig sommar och njut! Men först en stor varm hej då- kram och glöm inte att sol och salta bad och några glassar är allt som behövs för att vilket skitväder som helst ska kännas okej…

Författare


Upptäck mer från Tankar om Förskola

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

#Förskoleklass, #Skolan, #Vårdnadshavare