Av Alma Brnjak
Måltiderna utgör en viktig bit av förskolans verksamhet. Vi kan väl säga att måltiderna är heliga. Tiden på förskolan över lag räknas med ”före och efter frukosten”, ”före och efter lunch” och ” före och efter mellanmålet”. Allt i förskolan kan ha en plan B men inte måltiderna och det visar hur viktiga de är. Måltiderna på förskolan är en del av omsorgen, av barnens välbefinnande och hälsa.
Enligt skolverket: ”ska måltiden vara ett tillfälle att umgås och bygga relationer mellan barnen och med de vuxna men måltiden kan också integreras i det pedagogiska arbetet. Den kan användas till att väcka nyfikenhet på mat, odling, ekologi och matematik, eller för att prata om kultur, samhälle och demokrati.” Jag hoppas att det finns stöd i organisationen för att måltiderna ska kunna vara just de pedagogiska måltider vi ska sträva efter.
Frukosten från förr
Mina tankar börjar lite längre tillbaka i tiden, då jag hade min första praktik på en förskola. Det som jag mest kommer ihåg var lugna och mysiga frukostar, med lagom många vuxna i relation till antal barn. Personalen och barn hade trevliga och lärande samtal om allt och annat. Det var december, doften av kanel och nejlika spred sig genom förskolan och levande ljus var fortfarande tillåtna. Hög mysfaktor att konstatera.
Det som jag tog med mig var att frukosten var inte bara en måltid. Den var en form av morgonmöte och planering för dagen, tillsammans med barnen. När jag tänker efter är att just dessa trivsamma frukostar avgjorde delvis mitt yrkesval. Och det har jag aldrig ångrat. Inte alls idag, dryga tjugofem år senare, när dagens första timmar ser inte alls på detta viset. Idag löper just morgontiden stor risk för arbetsrelaterad stress
Frukosten från idag
Idag är det säkert många som kan bevittna stressen kring frukosten. När jag använder begreppet frukost tänker jag på tiden fram tills vi delar upp oss på avdelningarna och all personal är på plats. Under denna tiden, förutom själva måltiden, ska vi ta emot barn och all information från vårdnadshavarna, planera dagen, ev. introducera vikarie, notera frånvaro mm. Vi äter ofta i stora matsalar med hög ljudnivå och ibland måste vi äta snabbt för att andra barngrupper ska in och äta.
Morgonen har blivit den tid på dagen som är mest utsatt för effektiviseringen, där man lägger in möten, arbetslags- och enskilda reflektioner. När barn från flera avdelningar, varför inte hela förskolan, klumpas ihop på samma plats, då sparar vi på tid och personal. Darför möts vi redan på morgonen av hög ljudnivå, ledsna barn och stressade pedagoger. Frukosttiden har blivit ett väntrum på att något annat viktigare ska hända och är inte särskilt pedagogisk måltid. Många barn går miste om den viktiga bemötande som Lina skriver om ”de relationer jag skapade och fördjupade där på morgonen fortsatte som goda relationer även resten av dagen ”. Jag kan bara hålla med henne.
Att tänka tvärtom
Frågan är det då vad är det vi egentligen prioriterar? Varför envisas vi med att lägga möten och reflektioner på morgonen. Kan man inte tänka tvärtom? Vad är era erfarenheter ? Personligen skulle jag alltid föredra en lugn morgon och lägga arbetet utanför barngruppen på eftermiddagar, efter mellanmålet kanske? Då har man haft tillräckligt många timmar att organisera även om det är personalbrist. Barnen börjar gå hem och det kan bli bara lugnare.
Det lönar sig säkert på lång sikt och är mer hållbart, även om det blir senare arbetsdagar. Vill vi ha en god arbetsmiljö då ska vi satsa på en lugn start på morgonen precis som vi vill att ett läsår ska börja lugnt.
