Pengar växer inte på träd

Jag är en helfärsk författare, som skrivit min första bok i Natur och Kulturs förskoleserie. ”Vila och återhämtning” heter min bok och den handlar just om hur vi kan arbeta med vila och återhämtning för att skapa en hälsosam miljö i förskolan. Självklart borde mitt gästinlägg också handla om det, men istället för att beskriva metoder och praktik för pedagogen, så passar jag på att zooma ut och raljera om hela Sveriges tillväxt. Förmätet av mig, men jag såg min chans och tog den. 

Sveriges tillväxt är beroende av fungerande förskolor

Utan förskolan stannar hela samhället. Tänk om det hände. Tänk om alla förskolor hux flux stängde och lade ner! De som har sina barn på förskolorna idag skulle få stanna hemma från arbetet och de som tänkt bli föräldrar kanske tvingas tänka om, ifall inga förskolor finns. De kanske inte kan bli föräldrar, om det betyder att de inte får någon inkomst. Eller så skaffar alla barn ändå (vi är ju människor trots allt), stannar hemma och så får samhället brist på arbetskraft. Det blir besvärligt. 

Vi som arbetar på förskolan kan då se att vi är alldeles oersättliga och en central samhällsfunktion. Inte minst år 2020, när vi stod som enad front med förskolebarn i famnen samtidigt som resten av befolkningen höll två meters avstånd till varandra och undvek att vistas i grupper större än sex personer. Då var vi jätteviktiga faktiskt! Vår tjänst till samhället är större än oss själva och viktigare än vår hälsa. Dock inte lika viktiga som budgeten och ekonomisk tillväxt. Inte ens barnen är så viktiga. Små barn bidrar ju trots allt inte en krona till dagskassan och pengar växer då rakt inte på träd. Sett ur det perspektivet är både barn och personal snarare en belastning.

Bristen på inkomster?

Kanske är det just bristen på inkomster i förskolan som gör att vi skriker för helt döva öron, trots att personalen sjukskrivs på löpande band och barnen mår allt sämre. Trots att vårdnadshavarna snart kommer behöva välja mellan barn och förvärvsarbete, istället för de då obefintliga förskolorna, när hela förskolevärlden körts i botten.

Personalen i förskolan gick för några år sedan på knäna för att erbjuda verksamhetens barn trygghet, glädje och undervisning av god kvalitet, men trots vårt kämpande så blev det för dyrt. Nu kämpar därför många av oss för att få en trasig verksamhet att överleva i alla fall lite till, trots helt obefintliga resurser. Dessa icke fungerande förskolor genererar dyra barn eftersom de då påverkas av stress och otrygghet och mår dåligt. Det här måendet brukar hänga kvar upp i skolåldern och kan ställa till med en hel massa kostnader för till exempel vårdbehov eller kriminalitet. 

Till politikerna och er med ekonomisk makt

Den som arbetar med samhällets resursfördelning och kanske tycker om att tänka i siffror, tillväxt och pengar bör därför stanna upp och byta riktning nu. Du slänger pengar i sjön när du sparar, då förskolan kostar mer än den tjänar in och dessutom inte ens producerar välmående medborgare. Satsa pengar och resurser på förskolor och grundskolor istället. Gödsla rikligt med resurserna, så får du en god skörd. Vi är din trädgård. Vi har kunskap, vilja och kraft att servera fungerande medborgare som bidrar till samhället. Människor som mår bra gör nämligen det.

Tänk att välmående människor ger ett välmående samhälle och i sin tur en välmående ekonomi. Du slösar inte pengar när du satsar på vård, skola och omsorg. Du odlar pengar. Varje spenderad krona ger tillväxt i framtiden, eftersom välmående människor bidrar istället för att kosta. Du kan odla fram ett helt välmående land och du behöver bara ge oss möjligheterna att sköta vårt arbete korrekt, det är allt. Får förskolan rätt förutsättningar av dig, så får vi barnen, familjerna och pengarna att frodas. Pengar växer inte på träd, de växer med folkhälsa.

Kan förskolan passa tillbaka bollen?

När jag sitter här och knattrar på tangentbordet, så undrar jag om det finns något mer vi som förskolepersonal kan göra för att nå fram med det budskapet. Jag tror nämligen inte på att ”pengar inte finns”. Jag tror att det rent politiskt är allra lättast att låta problemen sippra mellan fingrarna och rinna nerför hierarkin. Ner till huvudmännen. Ner till rektorerna och ner till personalen. Till sist ner till barnen. De har ingen under sig som kan ta emot bristen på underhåll, så de får helt enkelt nöja sig med vad de får.

Kan vi vägra? Kan vi försöka skydda barnen och oss själva genom att passa tillbaka problemen uppåt och helt enkelt använda de resurser vi behöver, även om budgeten spricker? Vad händer då? Får vi något straff? 

Det här är säkert helt omöjligt i praktiken. Jag förstår det. Men någon gång kanske någon av oss får chansen att boka in den där viktiga vikarien, även om det är stopp i budgeten. En gång kanske vi köper in nytt material och helt enkelt lämnar fakturan till ekonomiavdelningen utan att fråga först. Vad händer om vi tar den där chansen när vi får den?

Pengar växer inte på träd

Pengar växer inte på träd, så vi får vara djärva i vår strävan efter att uppfylla vårt uppdrag. Vi får låta de som egentligen arbetar med budgeten ansvara för dess utmaningar och om de inte kan lösa sina problem, skicka dem vidare uppåt i ansvarsstegen.

Min bok handlar som sagt om vila och återhämtning i förskolan. Det gör den eftersom jag brinner för barns psykiska hälsa och rättighet att få tillgång till en välmående barndom. Det är den viktigaste byggstenen i mitt yrkesval. Att protestera mot nedskärningar i välfärden går därför hand i hand med mitt författarskap och min lärarroll. Den som vill skapa en hälsosam förskola kommer också att behöva arbeta mot nedskärningar och stressfaktorer som kommer utifrån, även om vi inte kan göra alla förändringar på en gång.

Genom små steg i taget mot lugn och harmoni gör vi stora insatser för barnens nutid och framtid.

”Jag mår bra, du mår bra, vi mår bra.”