Av Lina Karlström
Helt plötsligt står man där med båda fötterna i verksamheten, blickar ut över barngruppen och känner att fan det flyter ju på bra här. Barnen verkar trivas, de verkar förstå ramarna och veta vad som förväntas av dem och de verkar nyfikna, engagerade och tar sig för saker, konstruerar och samtalar. De ber om hjälp och hjälper varandra. De skrattar. De leker! Man nästan slås över hur väl det fungerar.
”Men varför fungerar det egentligen?”
Detta är en fråga vi kanske behöver ställa oss själva lite oftare.
Vi är bra på att fråga oss varför saker inte fungerar och hur vi kan lösa dem men glömmer kanske ibland bort att fråga oss själva varför det vi gör fungerar, vad i vårt agerande, upplägg, beteende och så vidare som vi ska fortsätta med eftersom det uppenbart gör något bra med verksamheten och med barngruppen.
Förändringar som görs i verksamheter kan ibland ske utifrån inspirerande och ögonöppnande böcker/artiklar/avhandlingar som man läst men ibland är det precis tvärtom. Ibland börjar det med att man bara ser något som funkar. Och blir nyfiken. Man kanske inte ens gjort en medveten förändring men plötsligt så funkar det bara. ”Men… va?” kan känslan vara när man står där och bara ser. Upptäcker att det liksom börjar flyta på bra. Att det faktiskt är och fungerar bra just här och just nu.
När jag ser sånt… oj, då går jag igång!
Jag kan inte låta bli att börja rota i det där, grotta ner mig med frågor och tankar. MEN VARFÖR FUNKAR DENNA SITUATION NU? Vad har vi ändrat medvetet eller omedvetet? Kan det bero på detta, eller detta eller detta? Finns det någon litteratur som vi kan läsa? Jag vill ju veta varför det fungerar för jag vill kunna bibehålla den här goda förändring jag sett och då tror jag att vi behöver medvetandegöra VARFÖR något fungerar bättre nu jämfört med tidigare.
Sissela Nutley skriver i sin bok Distraherad att ”man kan nämligen inte lära sig någonting som man inte riktat uppmärksamheten mot och tänkt på”. Så för att lära oss varför något fungerar bra behöver vi alltså rikta uppmärksamheten mot det, gräva i det, titta på det och försöka förstå det.
Dessutom är det rätt trevligt att också få lov att grotta ner sig i det där som faktiskt funkar bra i verksamheten. Upplever ni att det är god stämning i barngruppen? Grotta ner er i varför det är så, så att ni medvetet kan hjälpa till att bibehålla den känslan! Upplever ni att barnen känner sig delaktiga i verksamheten, leker, skrattar och är rädda om både varandra och material? Grotta ner er i varför det är så!
För mig tror jag att grunden till välfungerande barngrupper är välfungerande relationer, dessa som pedagogikprofessor Sven Persson kallar för pedagogiska relationer. Jag tror att välfungerande relationer sätter grunden för nästan allt.
Därför avslutar jag inlägget med ett föreläsningstips som jag själv tittat på många gånger och lärt mig mycket av – Sven Perssons föreläsning om just pedagogiska relationer.
UR Samtiden – Förskolesummit 2017: Pedagogiska relationer | UR Play
Tack för tips🙏🏼 och läsning som väckte nyfikenhet👌
Tack Maria!
Håller med dig, Lina. Relationell pedagogik och ”pedagogiks kärlek” som S. Persson pratade så varmt om, under tiden vi var kopplade till ”ögonblicks forskning”, har lämnat sitt spår på vilken pedagog man har blivit.
Jag håller med, just de pedagogiska relationerna ihop med tydlighet och struktur är det som fastnat mest hos mig, det som liksom är basen i hela min profession.
Jag har svårt att minnas folk men gick vi ögonblicksforskningen tillsammans?