fbpx

Jag älskar att röra mig tillsammans med barnen i förskolan. Det kan handla om att använda kroppen för att skapa eller bygga något med hjälp av verktyg, det kan handla om att dansa och röra sig tillsammans till olika tempon och rytmer eller så kan det handla om att leka tillsammans i exempelvis jagalekar.

Jag upplever att då vi är och verkar tillsammans i gemensamma lekar/material/aktiviteter så stärker vi också våra relationer. När vi gör, samtalar och är tillsammans får jag veta mer och dig och du får veta mer om mig. Vi kommer förstå varandra bättre och jag som pedagog kommer kunna möta barnens behov bättre när jag förstår vad för behov barnen har.

En av mina favoritlekar för att skapa kontakt är att leka jagalek till olika tempo. Man kan använda sig av exempelvis en trumma för att skapa de tempon som den som jagar behöver följa i leken. Innan vi börjar leka tydliggör vi inom vilket område leken kommer befinna sig, detta för att de som vill kan lämna lekområdet när de behöver pausa eller bara observera leken en stund och kan sen delta igen genom att gå tillbaka in i lekområdet. Den som fångar i jagaleken fångar alltså aldrig barn som är utanför lekområdet.

Såhär går leken till:

Vid lugnt tempo – då måste jag sitta på huk och får bara sträcka mig efter barnen. De närmar sig men stannar tillräckligt långt borta så de precis inte blir tagna när jag långsamt sträcker mig efter dem.

Vid mellansnabbt tempo – Jag får lufsa fram och försöka fånga barnen. De närmar sig men rör sig snabbt undan när jag nästan kan nå dem. De läser av ”rummet” vi använder (i mitt fall utemiljön) för att inte krocka med de andra barnen men också för att kunna placera sig så att jag inte ska kunna fånga dem.

Därefter växlar vi till snabbt tempo och då förändras mitt kroppsspråk.
Från att vara lugnt och lufsigt blir det klampigare, yvigare och jag rör mig snabbare. Nu får jag springa och fånga dem och nu måste barnen röra sig snabbare för att komma undan. De skrattar, de skriker glädjetjut! De möter min blick och hoppar snabbt undan när jag närmar mig! De anpassar sitt rörelsemönster efter både varandra men också efter hur lekområdet är utformat. Och de hjälper varandra att komma undan! När jag väl fångar ett barn gör jag det genom att enbart mjukt nudda barnet på armen eller axeln och säga ”fångad!”. Därefter får barnet som fångats jagas igen. Vi växlar mellan våra tre olika tempon under tiden vi leker. Barnen kan efter ett tag läsa av vad de olika tempona innebär i just denna kontext och kan då också mer och mer förutse vad som kommer hända i leken.

Denna lek kan vi leka länge. Leken innebär att vi arbetar med att skapa meningsfulla gemensamma ramar som alla följer. Vi delar blickar och kroppsspårk. Vi använder också våra kroppar på olika vis beroende på vad tempot berättar för oss. I jagaleken delar vi en luftfylld, rolig och spännande upplevelse tillsammans!

Jag upplever att lekar, såsom jagalekar, där vi pedagoger aktivt deltar med glädje och hängivenhet både skapar och stärker relationen tillsammans med barnen. Jag tror också att lekar som dessa visar barnen att vi pedagoger tycker om att vara tillsammans med dem och att vi har genuint roligt tillsammans med dem.

Berätta gärna vad för relationsstärkande lekar som just du leker med din barngrupp!

Författare

#Jagalek, #Musik, #Relationer, #Relationsbyggande, #Rörelse, #Rörelselek, #Tempo

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *