Är du en skön kollega?

I veckan såg jag ett kort inlägg på Instagram där föreläsaren och inspiratören Olof Röhlander pratade om vikten av att vara en skön kollega. Då kom jag att tänka på att det är ju därför jag orkar med mina två jobbuppdrag. Förskoleuppdraget och det fackliga förtroendeuppdraget. Båda är stundtals både enerverande och frustrerande och ändå tycker jag det är så jäkla kul. Kul att gå till jobbet. Varenda dag faktiskt! Tack vare mina sköna kollegor. De är guld värda för mig.

Vad innebär det då att vara en skön kollega? tänker du. Ja, det är väl olika vad man uppskattar. Men min bild av en sådan person, är att hen ger mer energi än hen tar. Alla kan vi såklart ha sämre dagar… Men rent generellt så är en skön kollega, en kollega som är duktig på att sprida glädje även under tuffa arbetsdagar. Kanske peppa en eller ha den där förmågan att vända jobbiga saker till något positivt mitt i allt. Eller som bryr sig om de andra som arbetar på arbetsplatsen. Hälsar, frågar hur man mår, inte tar jobbet på så stort allvar att skrattet glöms bort. För skrattet och glädjen mina vänner, det kan få en att orka hur mycket som helst.

Skrattet i arbetet

Ibland skrattar vi så mycket på lunchen på den fackliga expeditionen att vi är oroliga för att det ska höras ner till hyresgästerna i våningen under. På förskolan hjälper skrattet oss att se det komiska i helt absurda situationer. Ibland skrattar vi med barnen om och kring tokiga saker som händer. Att barn inte har humor, det tror jag inte ett dugg på. Att de inte förstår ironi, tror jag inte heller på. Jag har under åren haft många härliga stunder tillsammans med barn som varit både humoristiska och ironiska. De blir ju på något sätt små versioner av kollegor. Sköna sådana allt som oftast.

Av alla mina sköna kollegor, har jag en kollega på förskolan som heter Alfrida. Det var hon som lärde mig PAFF. PAFF säger man till någon som gjort något riktigt bra. Eller som kanske lyckats behålla tålamodet när ett barn utmanar, eller kanske en vårdnadshavare som inte helt förstår varför hens barn rings hem för barnet minsann var pigg för några timmar sedan. Förvisso efter en Alvedon men ändå…Kan verkligen rekommendera att skapa ett sådant ord. PAFF liksom. Kort och koncist men så mycket värt i den typen av situationer. Alfrida är en typiskt skön kollega. Jag har nästan bara sköna kollegor, när jag tänker efter. Så ingen mera nämnd – ingen glömd.

Är jag själv en skön kollega?

Inte vet jag, men jag gör mitt bästa för att ”höja” mina kollegor, visa att jag tycker om dem och jag försöker åtminstone att inte vara oskön. Att till exempel klaga istället för att gnälla. Tro mig, det är skillnad. Att dessutom försöka kompensera mina klagomål med att framföra vad jag tycker är positivt. För balansen liksom. Oavsett, så hoppas jag att mina kollegor- som jag även anser vara mina vänner- vågar säga till mig på skarpen om jag är oskön. För att vara en oskön kollega, vill ju ingen vara.

Faktum är, att jag tycker att sköna kollegor är det främsta och viktigaste kriteriet för en god arbetsmiljö. Arbetsmiljön är chefens ansvar. Därmed borde ”att vara en skön kollega” vara lönegrundande. Det kanske man borde försöka driva framöver.

Får hinta mina sköna kollegor på facket om det.