Eidevald, marknadslogiken och vägen mot en hållbar förskola

Forskaren Christian Eidevald har, på uppdrag av Svenskt Näringsliv, skrivit rapporten Rätt start i livet – så lyfter vi svensk förskola. Den borde läsas av alla som bryr sig om barn och deras lärande.

Rapporten visar att förskolan styrs för mycket genom regler och kontroll, och för lite utifrån vad som faktiskt gynnar barnen. Fokus ligger ofta på det som är lätt att mäta, som dokumentation och enkäter, i stället för på kvaliteten i mötet mellan barn och vuxna. Det har skapat en kultur där avprickning och rapportering tar tid och energi från undervisningen.

Eidevald menar att förskollärarens ledarskap är avgörande för kvaliteten i verksamheten. Men otydliga uppdrag, brist på utbildad personal och mycket administration gör arbetet svårt. Han föreslår därför mindre detaljstyrning, mer tillit till professionen, tydligare stöd i arbetet och planeringstid som är reglerad.

Rapporten kritiserar också att nöjdhetsenkäter ofta används som mått på kvalitet. Det riskerar att flytta fokus från barnens utveckling till föräldrars upplevelser. Forskningen visar att det som verkligen betyder något är samspelet mellan barn och vuxna – det är där den riktiga kvaliteten i förskolan finns.

Hittills är allt gott. Bra rapport!

Men sedan måste man fråga sig varför det inte är på det här sättet idag. En delförklaring är att det inte kan bli på något annat sätt när förskolan styrs av en marknad där vinstdrivande förskolekoncerner tävlar om den peng som följer med varje inskrivet barn. 

Det finns en samstämmighet i forskningen om att den ökande kontrollen och administrationen i välfärden kan kopplas till att välfärden i allt högre omfattning styrs med marknadsprinciper. Skattepengar som ska gå till förskolan måste användas för barnens bästa, men aktiebolagsdrivna förskolor har som främsta uppdrag att generera avkastning till aktieägarna. 

Det här är aktörer som måste granskas stenhårt eftersom barnen själva inte är gamla nog att veta om den förskola de går i lever upp till skollagens krav.

När föräldrar ska bestämma vilken förskola som är bäst för deras barn behöver de konkreta nyckeltal att basera valet på. Självklart är andra föräldrars nöjdhet ett nyckeltal som då efterfrågas. Det är därför inte konstigt att förskolans huvudmän försöker förbättra föräldrarnas nöjdhet, även om det innebär att fokus läggs på helt andra saker än läroplanen. 

Mest av allt påverkar det verksamheten i de vinstdrivande förskolekoncernerna, något som bland annat synliggjorts i en rapport av pedagogikprofessor Ingegerd Tallberg Broman. 

Även när det gäller förskollärarnas roll som ledare är det tydligt att de vinstdrivande skolkoncernerna utgör ett hinder för förändring. Förskollärare är dyrare att anställa än barnskötare. Fackförbundet Kommunal släppte nyss en rapport som visar att andelen anställda med pedagogisk högskoleexamen är 45 procent i kommunal verksamhet, men bara 32 procent i privat verksamhet 

Christian Eidevald vill minska kontrollen, flytta fokus från föräldrars upplevda kundnöjdhet och stärka förskollärarnas roll som ledare. Jag hoppas att politikerna lyssnar på honom. 

Den första förändringen då de rimligen måste göra är att förbjuda vinstdrivande förskolehuvudmän, som till exempel de utlandsägda förskolekoncernerna Pysslingen, Dibber och Norlandia. Deras främsta syfte är att göra vinst så deras verksamhet måste kontrolleras ingående. Alla huvudmän ska dock enligt lag behandlas lika, vilket betyder att kommunala och icke-vinstdrivande huvudmän måste kontrolleras lika hårt. 

Koncernerna skapar sin vinst genom att lägga mindre pengar än kommunen på att anställa behörig personal. Ju högre andel barn som går i koncernernas förskolor, desto färre förskollärare som kan vara ledare ute i förskolorna. 

Marcus Larsson – tankesmedjan Balans