Djur i förskolan – Trygghet på fyra ben

Tillit växer med djuren

Stella, en ettårig pedagog-hund, springer över gården. Hon hoppar förväntansfullt upp på en madrass som ett barn släpar i snön mot backen. Längre bort kastas en pinne. Stella rusar iväg, men när hon återvänder och ser mig läsa högt för en grupp barn, tappar hon pinnen utan att märka det. Hon sätter sig i knät på ett barn som berättar för Stella vad hon missat av sagan. Famnen Stella valde att lägga sig vid tillhör ett barn som är selektiv med att yttra sina ord verbalt. Något som släpper helt i sällskap med Stellas nyfikna blick, viftande svans och ivriga hållning.

Det är något magiskt med hundars närvaro. De tvekar aldrig, ifrågasätter inget. De vilar tryggt i vissheten att de är välkomna. Tillit är deras språk, och deras blick rymmer ingen tvekan: bara tro.

Djurens känslor speglar barnens

Vi är en förskola som samverkar med en 4H-gård. Hästar, grisar, får, kaniner och en lat katt som gärna sätter sig mitt på bordet där aktiviteter ligger redo att utforskas.

Jag minns en dag då vi satt och gjorde yoga i en solvarm hage. Fåren närmade sig men tvekade vid gränsen. Barnen började gissa vad de kände. “De är blyga,” sa någon och berättade om sin egen blyghet. Snart funderade allesammans på hur vi kunde få fåren att känna sig trygga. Barnen flyttade sig försiktigt, skapade utrymme mellan varandra. Ledarfåret smög sig försiktigt närmare, sträckte på sig: och då följde resten av flocken efter.

Vi visade ett kort med rörelsen “ormen”. Barnen la sig ner och slingrade sig lekfullt. Fåren stirrade förundrat: “Människor är bra konstiga.”

Tillit till sin egen förmåga

Från att knappt våga stå nära en häst till att sitta själv och hålla i tyglarna. Om något kan djuren hjälpa till att våga lita på vad man kan, och lära sig erövra förmågor. Barnen lär även känna sig själva som ledare. Kanske vi vuxna låser oss till tanken att ledarskap bara är för en chef, en politiker, någon över oss själva. Fast ledarskap är något av det värdefullaste kunskaper vi kan bemästra. Du ska leva med dig själv hela livet. Kunna kommunicera med kollegor konstruktivt, kanske få egna barn och fostra med omsorg, men framförallt navigera i relationen till dig själv. Alla barn behöver få upptäcka sitt eget ledarskap. Barn som får ta hand om djur behöver vara tydliga i sitt kroppsspråk och utstråla säkerhet, trygghet och självförtroende.

Vi är naturen

Att arbeta med djur och barn lär mig ständigt om ovillkorlig kärlek. Barn fyller vatten åt kaninerna, inte för att de måste, utan för att kan, vill och bryr sig. De som lyssnar på djur lär sig höra med hela kroppen, för alla djur har sitt egna sätt att kommunicera.

Jag skulle inte kunna ta med Stella till en förskola utan djur. Barnen skulle rusa fram till henne. Medan barnen på min arbetsplats vet att hunden kommer till dem av egen vilja. De vet att en hund som lägger sig under bordet vill vara ifred. Troligen har de mer kunskap än många hundägare. För de har studerat hela hundens subtila mimik och rörelse. Nyansskillnaderna mellan en hund tunga som slickar sig på nosen för att den är stressad, eller flämtar för att den är varm.

Barn som lär känna djur inser en viktig sanning: vi är inte skilda från naturen: vi är en del av den.