Av Alma BrnjakIdag är det en stor dag i Den Stora Bubblan. På gatan framför Parken stannar gratisbussarna och ut skuttar det massor med gröna, oranga och gula reflexvästar. De är noga bevakade av svarta jackor med kommunens logotype på.
Mååånga reflexvästar men betydligt färre svarta jackor.
Jippie, vi kan blåsa bubblor!
Vid ingången välkomnas alla av flera leende bubbelblåsare. De svävar fastklamrade i flygande ballonger, tittar och ler uppifrån. Bubblorna flyger omkring och försvinner under den blåa himlen. De spricker till slut, för det gör alla bubblor.
Riktig feststämning i Parken.
Väl inne finns det olika stationer och förutsättningar att utveckla färdigheter i att blåsa bubblor. Små som stora, särskilt stora, är i stort behov att utveckla sina kompetenser kring bubbelblåsningen. Det tycker i alla fall bubbelblåsarna. Svarta jackor funderar mest hur de ska få med alla reflexvästar hem.
Det är många reflexvästar i parken, lät att förväxla dem. Men, det är lugnt. Det finns en trygg och säker plan och riktlinjer vid reflexvästarnas försvinnande. Svarta tröjor är tacksamma för det, för de har redan fullt upp med en annan plan, den så kallade plan B.
Rast vid rondellen
Det är förmiddag och en svart jacka måste ta sin rast efter fem timmars arbetstid. Den enda lugna platsen att gå undan, är på bänken vid en cykelrondell intill Parken. Svarta jackan kommer innan rasten är slut. Det händer otäcka saker där borta, berättar jackan, blev erbjuden olagliga grejer mitt på vita dagen och polisen är på besök.
Under tiden passar den andra svarta tröjan att bjuda på frukt. En äppelhalva per reflexväst, noga uträknade från köket. Kökets budget har krympt rejält, det är inte för att kocken är snål.
”Jag vill inte ha äpple, jag vill ha banan ”
’Jag vill ha en till ”
”Tyvärr mina kära vänner, det är bara äpple och det bara ett halvt var. Men, vet ni vad! Snart är det midsommar och då får ni var sin jordgubbe! Och till mellanmål får vi pålägg till mackan. Kanske!”
En annan grupp som också har fruktstund på bänken bredvid, har bara bannan och det uppstår utbyte av frukt. Alla blir nöjda. Vilken tur att vi är solidariska och strävar efter likvärdighet i vår stora Bubbla. Man blir så varm om hjärtat.
Livet är en fest
Svarta tröjor och reflexvästarna har blivit bjudna på flera andra trevliga meningsfulla sammanhang med motto ”Livet är en fest”. Och även då med glitter, glamour, bubblor och ballonger. Det är det bubbelblåsarna föredrar. Sand från sandlådan i skorna, doften från blöjtunnan och snorpapper är inte lika poppis.
Först var det jubileumsfirandet att Den stora Bubblan har funnits i ett antal år. Länge leve Bubblan! Sedan skulle det firas glitter, för glittrets skull. Inga invändningar om giftfriheten, hållbarheten, miljöpåverkan. Alla förväntades följa med paraden och byta om till glitterklädsel. Mera glitter åt folket!
Utvärderingen
Reflexvästarna visade inte så mycket intresse mot den erbjudna innehållet dvs att blåsa bubblor. De ville till den höga spännande lekplatsen. De ville leka, klättra, hoppa och springa. Tyvärr var lekplatsen redan upptagen av andra reflexvästar vars motsträviga svarta jackor struntade i bubbelblåsningen.
Epilog
Reflexvästarna är många och de är inte bara siffror i kommunens budget. Det är barn, små människor och de har sina namn : Adam, Elin, David, Ilma, Katja, Liam, Ronja, Mila, Muhammed, Sara, Viktor …och många andra.
Det finns en stor risk att många av dem i framtiden hänger vid den ovannämnda rondellen, där det pågår otäcka saker mitt under vita dagen. Vet ni varför? Därför att dem är för många för att vara ihopklumpade i en grupp. Deras röster hörs inte, deras behov tillgodoses inte och de som behöver, får inte extra stöd. Svarta jackor räckte inte till. Det är inte viktigt hur många barn är det i gruppen, utan vilka barn det är. Det är inte bara viktigt hur många vuxna det är utan också vilken kompetens de vuxna har.
Svarta jackor kämpar utifrån sitt bästa, hittar på lösningar och slår knut på sig själva. Och det är ändå dem som ska ha förståelse att Bubblan går i minus. Snälla, kom inte till dem och lägg skulden på. Titta högre upp istället. Det är kanske dags för Den Stora Bubblan att spricka så kompetensen landar tillbaka ner i sandlådan. Det är bara där man utvecklar, påverkar och gör skillnad – på riktigt.
