fbpx

Det är min första dag på mitt nya jobb. Från att ha arbetat inom kulturskola är det nu dags att kliva in i förskolans värld. 

Jag är klädd som gycklare med små pinglor på mössan, det är viktigt med ett gott första intryck. Jag står inför valet om 3-5 åringarnas första pjäs ska bli ”tystnaden” av Ingmar Bergman, eller om vi istället ska göra klassikern ”Hamlet” av William Shakespeare.

Barnen har samlats på samlingsmattan och jag står i mitten. Jag höjer döskallen mot skyn och säger teatraliskt ”att vara, eller icke vara..”

”Men övriga läroplansmål då?” undrar en kollega lite försiktigt 

”hur blir det med alla utvecklingssamtal?” 

Men sådant har givetvis inte en nybakad dramapedagog tid med. Så mina nya kollegor får gå på knäna, ta dubbelt så många utvecklingssamtal och snyta näsor som det egentligen stod mitt namn på. För själv är jag för upptagen med att utbilda framtidens dramatenaktörer.

Snipp snapp snut så var sagans slut.

Inte hela sanningen

Men riktigt så här var det inte. Första meningen stämmer dock. Efter min examen 2012 började jag arbeta inom kulturskolan i ett par år innan jag sökte mig till förskolan. När mina blivande kollegor fick höra att det skulle komma en dramapedagog var det scenariot ovan som det föreställde sig. Att min utbildning har liknande innehåll som förskollärarprogrammet och att jag som dramapedagog gör allt som de andra pedagogerna gör PLUS att jag har drama, är något som jag fått förklara både en och två gånger under mina tolv yrkesverksamma år.

Så, förutom allt som ingår i att arbeta i förskolan, hur jobbar jag?

Tro det eller ej, men jag sätter inte upp högtravande pjäser med barnen. I stället arbetar vi med värdegrundsfrågor och pedagogiska dilemman med drama som metod. Ibland har vi sagodrama eller använder oss utav teaterlådorna som jag skapat till barnen.

För ett par år sedan så hörde jag mig för med pedagoger inom mitt förskoleområde om det fanns ett intresse för en fortbildning inom drama och hur man kan arbeta med drama i förskolan. Trots att drama är något som ingår i de flesta förskollärarprogram idag så möttes min fråga av panikartade blickar och frågor som “måste jag spela teater då?” och “kommer jag behöva stå i centrum? Jag tycker inte om när alla tittar på mig”. Svaret på dessa frågor är såklart nej (om man inte vill såklart). Det finns en mängd olika sätt som man kan använda sig utav drama utan att du som pedagog behöver agera eller stå i centrum. Nedan har jag listat några konkreta förslag 

Teaterlådor.

Välj enklare sagor med få roller som barnen känner igen (tex. Bockarna bruse, Sagan om den lilla gumman osv). I varje låda finns kläder till varje roll. Du som pedagog läser sagan och barnen agerar.

Pedagogiska dilemman

Detta kan men fördel göras under en samling. Något har hänt på förskolan i närtid, tex en konflikt mellan några barn. För att anonymisera den specifika händelsen berättar jag om en händelse från en annan förskola med påhittat namn, jag byter ut vissa saker ur den faktiska konflikten och ger barnen i sagan nya namn. Sedan spelar/berättar jag för barnen med hjälp av handdockor, pennor, klossar eller vad som helst som kan symbolisera olika personer. Tillsammans får barnen sedan komma på förslag på lösningar till den påhittade konflikten. 

Är man extra modig så kan man ta hjälp av en lika modig kollega och spela rollerna själva.

Sagodrama

Själva sagan kan varieras i all oändlighet (kanske utifrån pågående projekt) men det som är grunden i sagodrama är att sagan blandas sånger, lekar och drama med berättandet. Barnen blir en del av sagan. Det finns både böcker och på webben färdiga sagodraman att använda sig utav.

Forumspel

Forumspel är inget för den som inte gillar att spela teater och har du dessutom en modig kollega som kan tänka sig att hänga på så kan ni göra ett forumspel. Som flera av er som tidigare arbetat med forumspel säkert vet så finns det en mängd olika regler kring roller osv. Allt sådant struntar vi i, vi förenklar och gör metoden lättbegriplig. 

Några ramar finns dock:

teatern innehåller en konflikt eller ett problem mellan två eller fler karaktärer. Teatern spelas upp inför barnen och slutar i elände. Efteråt samtalar man kring teatern, vad hände? Vad blev tokigt? Osv. Där efter spelas teatern upp en gång till, men till skillnad från första gången får barnen ropa “STOPP” när det upplever en orättvisa. Teatern pausas då och det barnet som ropat stopp får komma med förslag på en lösning. Teatern fortsätter och barnens lösning testas. 

Jag och en kollega använde oss flitigt utav forumspel för ett par år sedan. Konflikten handlade alltid om två barn, Doris och Diana, spelad av oss.

Som avslut vill jag önska er lycka till med att arbeta med drama som metod i förskolan.

Hurra, du vågade!

Och till er som har en dramapedagog som kollega på förskolan – lyllos er!

Författare

#Aktiviteter, #Drama, #Dramapedagog, #Estetiska uttrycksformer, #Fortbildning, #Kulturskola, #Pedagogiska dilemman, #Teater

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *