Äntligen måndag!

Idén med Äntligen måndag är sprungen ur ett eget ställningstagande för många år sedan. Jag mådde ofta mindre bra söndag kväll och tyckte det kändes jobbigt att gå till mitt arbete måndag morgon. Det var tärande och energikrävande. En dag satt jag reflektera över det där. Jag hade ju, av egen fri vilja, faktiskt valt att utbilda mig och sedan ta anställning som förskollärare. Om jag har söndagsångest; är inte något galet då?

Jag borde ju tycka att det är roligt, något att se fram emot söndag kväll!

Jag började fundera över hur jag skulle ändra på det, för det kan väl inte vara möjligt att jag ska ha det påfrestande fem av sju dagar? Leva för helgerna? Det krymper ju mitt liv till 2/7 istället för 7/7. Nej, så kunde jag inte ha det!

Något behövde förändras!

Sagt och gjort. Efter det bestämde jag mig helt enkelt för att tycka om söndag kväll för att jag måndag morgon får jobba med det jag vill. Och ja, den omställningen gick fort. Sedan dess har jag länge iakttagit hur kulturen är kring det här med veckodagarna. Hur anammade vi dem? Hur förmedlar vi dem till barnen? Nuet verkar föga närvarande. Vi peppar barnen med framtida visioner om vad som komma skall. Redan under onsdagen börjar nedräkningen till helgen. Nu är det bara två dagar kvar, sedan är vi äntligen lediga igen. Som att det är dåligt att få vara med kompisar och jobbigt att behöva leka. Det verkar vara en evig längtan efter något annat.

Vad säger det om oss vuxna? Att 5/7 av barnens liv är något man bara ska överleva och ta sig igenom för att 2/7 känna livet leka och rinna genom ådrorna?

• Äntligen fredagsmys!
• Äntligen lediga!
• Äntligen kan vi åka och simma!

Ordet ”äntligen” ska pressas in under en kväll och två dagar.

Men jag vill att barnen på söndag kväll ska längta till måndag lika mycket som de längtar efter helgen. De ska känna pirr i magen vid läggdags på söndag kväll och glädje över att äntligen träffa sina vänner måndag morgon, att äntligen få göra de där roliga sakerna som man kanske inte hinner eller kan göra hemma. Så då bildades…

Äntligen måndag!

”Äntligen måndag” är på min avdelning en alldeles speciell dag. Vi möter varje barn lite extra med ”äntligen ses vi igen!” ”Vad roligt att du kommer idag.” ”Hej! Vad glad jag är att se dig.” Osv. Sedan, till morgoninformationen med frukt får barnen välja aktivitet. Vi har varit måna om att det ska vara lite annorlunda aktiviteter än de vanliga: sagoläsning där de får förkovrar sig i en berättelse, saga eller poesi; naturvetenskapliga experiment där vad som helst egentligen kan hända och yoga, där barnen får möjlighet till stillhet och reflektion.

Till lunch dukar vi fint! Tillsammans med en dukvärd lägger vi vackra dukar på bordet (vi har några som barnet kan välja mellan), tända (batteri)ljus, brutna servetter och en blomma. Den dukningen spar vi självfallet också till mellanmålet.

Vissa rutiner håller vi fast vid så att alla barn känner trygghet i att det ändå är som vanligt. Det här har resulterat i att vi har glada och förväntansfulla barn som kommer på måndag morgon och vårdnadshavare berättar att de hör hur barnen berättar hemma och också säger: imorgon är det äntligen måndag!

Avslutning

Vi vuxna bär ansvar för hur barn tar sig an vardagen. Så syftet med ”Äntligen måndag” är helt enkelt att vända vårt mindset. Måndagar är lika mycket värda som fredagar. Måndagarna och resterande fyra dagarna är lika spännande som helgen när den nalkas. Tänk om våra barn faktiskt kan få med sig det när de växer upp. Tänk om de då lär sig se signaler som avslöjar att de är på fel plats och att de då kan göra andra val!

Vi ska trivas och vi ska se fram emot måndagar. Gör vi inte det, då tänker jag att det är en signal på att något är galet och måste lyftas och analyseras så vi kan göra nya val. Val som är livsbejakande och energigivande.