Trotsiga kollegor

Min kollega är lite trotsig just nu.

Man märker att hon testar gränser, särskilt på mötena. Säger emot, ifrågasätter, vill göra på sitt sätt. Det är nog en fas. Hon behöver tydliga ramar.

Hon är viljestark också. Känslig. Tar saker personligt. Ibland känns det som att hon mest vill ha uppmärksamhet för det blossar upp precis när fokus ligger någon annanstans.

Jag tror hon behöver mer konsekvens omkring sig. Man kan inte ge efter varje gång hon höjer rösten eller suckar demonstrativt. Då lär hon sig ju att det fungerar.

Samtidigt… hon är ju egentligen duktig. Väldigt duktig. När hon vill.

Men hon måste förstå att det finns regler. Att man inte bara kan gå på känsla hela tiden. Arbetslivet funkar inte så.

Man får välja sina strider med henne.

Och någonstans där börjar det skava.

Plötsligt hör man hur språket inte längre beskriver utan förminskar. Hur en människa reduceras till något som ska hanteras, korrigeras, tolkas uppifrån.

Ibland behöver vi vuxna landa och tänka efter kring hur vi pratar om barnen. Perspektivet på att vi aldrig skulle prata på samma sätt om en vuxen.

Det finns andra sätt än att förminska. Nämligen att bekräfta det som är jobbigt, vara mänsklig tillbaka.

Jag säger inte att vuxna är barn. Även om vi alla alltid bär våra inre barn inom oss. Men klart att det är annorlunda att vara ett barn.

Du kommer inte in på kontoret och möter Berit som vill klippa av en hårtest från ditt hår, en Mats som petar en ärta i näsan, eller en Asal som skriker på Sofia för att Sofia inte kan sluta följa efter henne. Tre till kollegor som berättar vad de heter, frågar vad din mamma heter, för att sen rabbla åldrar och namn i hela släkten, inklusive gammelgammelfarfar.

Men oavsett hur knäppa barn än är, hjälper det ingen att tänka på ett sätt som blir förnedrande.

Barn ska ha respekt, tillit och kommunikation. Du väljer hur den kommunikationen kan se ut. 

Duktig, trots, gränser, är några ord som går att larma om inom sig. Ställ frågor till dig själv om vad du var påväg att säga. Ha med dig att varje gång de dyker upp, så finns alternativet att beskriva utan dem. Att utgå från ett nyfiket läge som vill förstå bad man känner, som får uttryck på ett annat sätt. 

Barns motstånd är behov. Gåtor att lösa med kärlek i alla lägen.