Samarbete mellan avdelningar

Förra veckan fick min förskola besök av representanter från Sveriges Lärare och vi diskuterade både det ena och det andra. De ställde frågor och vi fick berätta om våran förskola, verksamhet, våra roller, miljön, planeringstid och arbetsklimatet. Sen diskuterade vi något som jag och mina kollegor tycker är en självklarhet – samarbete mellan avdelningarna. Men så är det tydligen inte på många andra förskolor. Och då undrar jag varför inte? Är det inte självklart att vi hjälps åt? Att vi ställer upp för varandra? Är det inte självklart att vi stöttar varandra?

Grundbulten

Ett samarbete inom arbetslaget är som en grundbult i förskolans pedagogiska verksamhet och en otrolig viktig del för att erbjuda barnen en god, trygg miljö för utveckling, lek och lärande. Fungerar inte samarbetet inom arbetslaget så fungerar ju inte dagen och det är vi nog alla medvetna om.

Ett samarbete mellan avdelningarna gynnar hela verksamheten. Vi ställer inte bara upp för varandra, utan vi skapar tillfällen att byta information och få idéer. Vi får dessutom mer kunskaper och erfarenheter av att se hur andra avdelningar jobbar. Framförallt kan vi minska stressen för en kollega och speciellt i dessa tider när stressnivån ligger på topp (som så många av oss upplever och har erfarenhet av). Det finns även möjlighet att ge en kollega tid för egenplanering och planera aktiviteter när vi samarbetar.

Ett samarbete gynnar även alla barnen på förskolan då de får lära känna alla pedagoger. Och kanske även hitta en ny kompis. Detta i sin tur underlättar överinskolningarna när de ska byta avdelning, det blir både smärtfritt och naturligt för barnen.

Vi hjälps väl åt?

Är det inte självklart att vi hjälps åt när kollegan på grannavdelningen är sjuk? Är det inte självklart att vi hjälps åt när en avdelning går på knäna? När vi inte får in vikarier? Det trodde jag var självklart. För när en avdelning har häcken full och stressnivån är på topp (av olika anledningar), då kan inte grannavdelningen luta sig tillbaka för att just den här dagen har de tre pedagoger och fem barn. Om en avdelning inte kan lämna ut en pedagog, så ta emot några av grannavdelningens barn istället. Ge barnen tillfällen att lära känna och leka med andra barn. Ge kollegan en liten stund att få andas.

Min förskola består av fyra avdelningarna och har då (självklart) bättre förutsättningar till samarbete än vad en en-avdelnings-förskola har. Men de förskolor med fler är två avdelningar har ju många möjligheter att kunna samarbeta, eller?

Vi vinner så mycket på ett samarbetskoncept

Ett gott samarbete medför att vi får ihop vår avdelningsplaneringar varje vecka. Varje avdelning har en morgonplanering en gång i veckan mellan 7:30-9, och då är deras barn utspridda på de andra avdelningarna och äter frukost och leker. Varje fredag har vi husmöte då en pedagog från varje avdelning deltar och under den tiden är de andra pedagogerna och alla barnen ute. Husmötena ger verksamheten möjlighet att lösa problem och fatta gemensamma beslut som berör hela förskolan. Vi jobbar med tvärgrupper då våra treåringar från tre olika avdelningar får chansen att umgås, leka och experimenterar tillsammans.

I slutändan vinner vi på att samarbeta mellan avdelningarna, och jag tror vi håller oss friska och gladare också. Ett ta-och-ge-system som gynnar oss alla. Hjälps vi åt när en avdelning har det lite tuffare har vi möjlighet att dela på ansvaret och utvecklas. I grund och botten är vi alla varandras kollegor.

Att skapa god kommunikation mellan personalen har inte bara stor vikt för barnens trygghet utan också för oss själva.