Världens bästa yrke?

Det är min fasta övertygelse att världens bästa, roligaste och mest givande yrke, det är att arbeta i förskolan. Där kan man utöva frihet under ansvar, det är där man kan vara med och påverka framtidens samhällsmedborgare och det är där man kan få vara med hela vägen från idé till utförande och resultat. Det är helt enkelt ett väldigt givande yrke där man samtidigt får lov och BÖR ha tillgång till massa skratt, glädje och nyfikenhet.

Så… varför är det då inte den bilden jag och många med mig för fram? Varför sprider vi en ”negativ bild av förskolan”? Den frågan har jag fått av arbetsgivaren inte bara en, utan flera gånger. Man hävdar att om inte vi inom förskolan och facken i synnerhet slutar att sprida negativa ”rykten”, så kommer vi inte få några framtida kollegor. De påstår till och med att det liksom blir vårt ”fel”. Man blir otroligt upprörd och provocerad när jag säger att jag inte i nuläget skulle rekommendera en yrkesbana inom just förskolan för någon i min närhet.

Och ja, det kan tyckas negativt

Och ja, det ÄR negativt. Men jag trodde faktiskt alla vid det här laget förstått vad det är vi försökt att få fram under flera år nu. Att jobba inom förskolan är superbra – när förutsättningarna finns. När de däremot inte finns, då är det precis lika dåligt som det annars skulle ha varit bra. Det är ju högst rimligt att jag och mina kollegor blir frustrerade när vi skriker oss hesa år ut och år in- utan att det sker några förbättringar. Jag blir dessutom väldigt oroad och provocerad av att arbetsgivaren ser det som ett större problem att vi för fram hur verkligheten ser ut, än de facto ATT det ser ut på det här sättet.

Barngruppernas storlek ökar – det är inget ”hitte på”. Lärartätheten minskar – det är heller inget ”hitte på”. Att antalet utbildade förskollärare minskat är ett faktum, men också antalet utbildade barnskötare. Barnskötare är heller ingen skyddad yrkestitel, vilket gör att kreti och pleti anställs som ATT de är barnskötare. Men i själva verket kan vara frisörer, lastbilschaufförer, eller nyblivna studenter eller i princip vad som. Samtliga utom någon som helst adekvat utbildning för att arbeta inom utbildningsväsendet.

Ekonomiska resurser

Det finns inga ekonomiska resurser som täcker behovet av att sätta in stöd för barn med behov av särskilt stöd. Inte heller för att inhandla hållbart, pedagogiskt material. Utan pedagogerna ute på förskolorna klipper, klistrar och konstruerar själva en stor mängd av det pedagogiska materialet man behöver både till undervisning, men också till leken. Leken, som är av stor vikt för barns utveckling. Den ständigt numera förminskade leken. Som alla pedagoger VET är barns väg till bearbetning osv. Trots det, så minskar både tiden och förutsättningarna för att vi ska kunna ge barnen just tid och förutsättningar för lek. För vi ska ta mer tid till dokumentation och inlämning av rader med rapporter, än att iordningställa lekinbjudande lärmiljöer. Det är helt orimligt att teorin numera går före det praktiska arbetet.

Det suger att vi inte kan göra vårt jobb

Att vi har hög kompetens kring hur och vad vi bör göra – men inte förutsättningar att utföra det. På bekostnad av barnen, både nu och senare. På bekostnad av oss själva, när det kommer till hälsa och mående. Men framför allt på bekostnad av hur vårt arbete uppfattas av oss och hur stolta vi är över det jobb vi faktiskt gör. Vi vet att vi skulle kunna göra sååå mycket bättre och såååå mycket mer. Utan att må sämre eller känna av mer stress. Utan snarare mer arbetsglädje, då vår tid på jobbet skulle vara givande och kvalitativ och vi skulle kunna försäkra oss om att barnen skulle få vistas i den förskoleverksamhet och i den miljö som gynnar dem. En verksamhet som är positiv för deras utveckling, från social, verbal och motorisk utveckling till emotionell sådan och allt där emellan.

Då skulle inte vi föra fram ”negativa åsikter”

Men för att vi ska känna glädje och sprida positiva tankar och åsikter kring förskolan, då måste den faktiskt vara värd det. Som det ser ut nu – är det inte så. Den är inte värd det! Och då får arbetsgivaren tycka vad de tycka vill om att vi sprider negativa ”rykten”. De får helt enkelt göra sin del – så gör vi vår. Då, kommer det låta annorlunda från oss. Om och när vi får arbeta på toppen av vår potential och ge barnen det de har rätt till och det vi är utbildade till att ge dem.

Tills dess har vi full yttrandefrihet att föra fram exakt vad vi vill!!! Även om det innebär att den verksamhet vi nu arbetar i, lyfts fram i negativ bemärkelse. Men vi lovar; vi om några välkomnar förändringar och förbättringar som kan medföra att vi enkom lyfter verksamheten framöver. Eller, vi inte bara välkomnar det, vi kräver det!

Om ni gör ert jobb – gör professionen sitt! Behöver ni råd och tips kring hur vi når dit, så fråga första bästa förskollärare eller barnskötare.

Vi vet alla vad som behövs.

Vi finns här!

Vi är redo!

Fråga oss!!!