Tecknandet och seendet

Att teckna handlar mycket om seende att lära sig att se detaljer. Titta och undersöka noga. Jag tänker att det finns två olika ingångar till att teckna. Att rita av något eller rita från eget huvud. Att återskapa sina inre bilder är ett sätt att uttrycka sina tankar och idéer. Alltså en språkutvecklande arbetsmetod och ett sätt för barnen att kommunicera med omgivningen.

Sinnenas jul

I julas arbetade jag med ”sinnenas jul” där barnen fick i uppgift att teckna av ett granatäpple i tvärsnitt. Vi började med att prata om vad ett granatäpple är. Är det något barn som smakat? Hur ser kärnorna ut? Var och hur är kärnorna placerade? Hur ser det ut upptill och nertill?

Till detta undervisningstillfälle valde jag att barnen skulle få teckna med svart tuschpenna med smal spets, just för att kunna framhäva och återskapa granatäpplets detaljer. När vi ritar eller tecknar av ett föremål minns vi bättre. Kopplingen mellan handens rörelser och det visuella gör att kunskapen befäst hos oss.

Självporträtt

Något som är mycket roligt att utmana barnen i är självporträtt. Då brukar barnen få varsin spegel så de kan studera detaljerna i ansiktet; allt från ögonfransar till näsborrar. Jag brukar uppmana barnen att titta på teckningen och sedan i spegeln för att se om det är något som de glömt att få med. Oftas upptäcker barnen själva olika detaljer som de vill ska vara med på sitt självporträtt.

När det sedan dags att hänga upp barnens alster så gillar jag att jobba med ”masseffekten”, alltså när man hänger upp flertalet teckningar/målningar av ”samma sort” exempelvis självporträtt av kol. Det gör ett stilrent helhetsintryck samtidigt som man ser de enskilda individerna eller tekningarna.

Kan du rita till mig?

Detta är en fråga jag får från barnen ibland. Då försöker jag nästan alltid att uppmuntra barnen till att försöka själva. Då får man ofta till svar att – ”jag kan inte”. Men då gör vi det tillsammans! Om det är ett objekt som finns på avdelningen exempelvis en dinosaurie så ber jag barnet att hämta den så att vi har något att teckna av. Det blir ibland lättare att rikta blicken gemensamt mot ett föremål. Då tittar vi noga på objektet och jag pekar dels på dinosaurierna och dels på pappret för att visa hur barnet kan gå tillväga. Man kan också använda sig av utskrivna bilder och lägga de på ljusbordet så att barnen kan kalkera dem på ett vitt papper.

Vilka är dina bästa tips för att få igång barnens tecknande?