fbpx

Riv alla sociala kontrakt!

Vad gör förskolan speciell? Vad är det vi kan ge som resten av skolsystemet inte kan? För där är en tydlig uppdelning. Inte endast i de förutfattade meningarna kring dagis och barnpassning men även i att vi ska förhålla oss till grundskolans strukturer med läsår, terminer och ämnesinriktade aktiviteter. Varför? Har någon sagt att vi måste göra det som ”i skolan”? Inte vad jag hört. 

Riv alla sociala kontrakt - Anders Wiking

Men ändå fortsätter vi. 

Nytt tema varje läsår så de nyinskolade barnen inte kommer in i något pågående och förhoppningsvis magiskt, vi tänker terminer och vad som borde hända, tex när alla generellt har utvecklingssamtal i typ april eller nått. 

Vad händer?

Detta får mig att, sittandes på rullpallen med hakan fundersamt lutad mot mina knogar, sträcka upp en hand i luften och viska ett filosofiskt ”why”

Vad händer om vi skiter i det? Hur an vi göra då?

Kan utvecklingssamtalet ligga i anknytning med barnens födelsedag? Borde sprida ut det mer va? 

Kan vi slopa terminer? Tänk om man bytte tema efter 2 år? Eller en månad? Behöver vi ha satta teman? Kan man jobba projekterande efter vad barnen och personalen finner intressant och fängslande? Var inte rädda för att utgå från saker ni vuxna tycker är kul och engagerande. För månader av extremt inspirerade bockar Bruse slår det där taffliga peppiga rymdtemat alla dagar i veckan. Jag slår vad om att bockarna Bruse kan ta sig till rymden?

Behöver vi ha kommun och verksamhetsövergripande mål? Kan vi bli reflekterande nog att faktiskt se både de små och stora behoven?

Måste jobb vara lätt? Kan vi utmana oss? Om något inte fungerar, kan vi testa något helt galet med samma resultat? För vi kan komma överens om att jobbet vi gör inte är lätt, oavsett hur många gånger man lyssnar på Kay Pollak och sedan sluta hoppas på en mirakelkur? Detta gäller alla led i hela förskoleförvaltningen (i Malmö stad), från nyaste vikarie till den mest luttrade direktör. 

Behövs det?

Reflektions och planeringstid, den som missas pga anledningar men ligger och gnager i bakhuvudet . Ska vi ens ha satt reflektoonstid? Ska vi ha rätten till men även medansvaret att se när de egentligen kvittar? 

Samlingar, behöver vi ha dessa? Vad är det till för? Är det skolbänksundervisningen som tittar in i förskolan och vi kan bara lära något nytt genom att först samlas, sitta och få instruktioner? 

Måste vi ha ämne? Alltså, måste vi verkligen ha det utskrivet att vi ska lära barnen saker i saker vi kan? Matte, musik, språk, andra ämnen jag inte orkar skriva nu? Ska detta ske på annat sätt? 

Ska vi ens vara inomhus mer än när det är riktigt skitväder? Vad kan man göra inne som inte går ute? 

Digitala verktyg, denna heta potatis, ska vi bry oss? Vi ska ju inte försöka mäta oss med den gemene treåringens kontroll över en iPad, de vet och kan mer än vi verkar det som. Ska vi benämna andra saker som digitala verktyg? Eller ska vi slopa begreppet helt? 

Behövs förste förskollärare?

Biträdande rektor?

Behövs rektor?

Förskollärare?

Barnskötare?

Vikarier?

Jag vill ge alla en reflektionsuppgift. 

Så fort ni slutat vara arga på mig så kom ihåg, detta är bara frågor. Varför så upprörd? 

Testa sedan att ställa frågorna och svara inte på dem med saker ni ”vet” utan försök ha en annan ingång. 

Kommentera gärna i affekt, men även i eftertanken! 

Författare

#Barnskötare, #Biträdande rektor, #Digitala verktyg, #Förskollärare, #Förste förskollärare, #Grundskola, #Mål, #Reflektionstid, #Rektor, #Tema, #Vikarie
6 svar på “Riv alla sociala kontrakt!”
  1. Jag har ju en dålig vana att förstöra alla diskussioner med ett mästrande historiskt perspektiv, och det vore ju synd att missa chansen när Anders lägger upp bollen.

    På 70-talet hade förskolan hög status. Det var svårt att komma in på utbildningen och de flesta av oss som arbetade i förskolan hade aktivt valt att bygga upp en verksamhet som INTE skulle vara skolliknande. Åldersblandning, ämnesintegrering, fantasifull, barncentrerad och lekinriktad – det var några begrepp som vi svände oss med och som vi på sikt trodde skulle påverka även skolans fyrkantiga värld.

    När förskoleklassen skulle införas skrev bland annat Hillevi Lenz Taguchi en text om det viktiga mötet mellan förskola och skola. Det var en viktig möjlighet att låta förskolans roliga kreativitet befrukta skolans tråkiga ämnes- och prestationsfokus. I stället för maktkamp trodde forskarna att förskolans idéer skulle bubbla upp genom skolsystemet och på sikt skulle världen förändras!

    Sådana tendenser fanns (t.ex. Lärarutbildningsreformen 2201), men som helhet lever vi som trodde på en förändring av skolan i besvikelsernas tid. Om det var en maktkamp så vann skolan en förkrossande seger. Jan Björklund utropade sig till segrare (och utbildningsminister) och reformtakten har stundtals varit hisnande. Alla tendenser till flum skulle utplånas, och nya idéer (som förstelärare eller legitimationsreform) infördes utan besvärande utredningar eller eftertanke.

    Så när jag läser Anders förslag är det lätt att tänka sig att historiens pendel är på väg tillbaka. Jag välkomnar en sådan förändring. Vi kan kalla den ”restaurationen”.

    1. Tack för kloka och värdefulla reflektioner från er båda.
      Jag som gammal förskollärare och metodiklärare funderar och oroar mig över, vad som håller på att hända med vår svenska förskola. Känner igen mig i er bådas resonemang och undrar var har metodiken för små barn tagit vägen. Jag var själv mycket aktiv under den utvecklingsperioden då förskolans barn- och människosyn och metodik skulle följa med till skolan. Nu är det tvärt om, förskolan har blivit skola ! Varför kan inte förskolan idag byggas på lek, fantasi, kreativitet och den tillvaro ett litet barn skall leva i. Ta vara på det levande livet och leva i det med att ha härliga upplevelser, få undersöka och upptäcka och förstå. Förskolan skall vara barnens värld för barnen FÖRE skolan inte FÖR skolan.
      Jag hoppas som du Mats Olsson att du har rätt och jag välkomnar också att pendeln är på väg tillbaka och att vi får en ordentlig ” restauration ” av den svenska förskolan,

    2. Det är lite osäkert vem som skrev den där (helt överspelade) artikeln (jag tror det var en bilaga till en utredning…) jag så slarvigt refererar till. Kanske var det Gunilla Dahlberg som var en av de ledande professorerna i huvudstaden?

      På den tiden fanns det en konstig motsättning mellan de postmoderna och reggioinspirerade Stockholmarna och variationsteoretiskt intresserade Göteborgspedagogerna med Ingrid Pramling i spetsen. I Göteborg kunde man tala om undervisning utan att skämmas.

      Det känns som att den diskussionen är förbi. Nu handlar det om överlevnad.

      PS, Lärarutbildningen som jag syftar på var naturligtvis 2001 och byggde på de här texterna: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/1997/10/sou-1997121/

  2. Jag tycker att det är ofta fd förskollärare kommenterar mina inlägg med tanken att den bra förskolan är förstörd och på väg åt fel håll. Det är ganska oroväckande

    1. Det går naturligtvis att se de här åldringarnas funderingar som ren nostalgi, men siffrorna om personaltäthet, utbildningsnivå och barngruppsstorlek är chockerande.

      Allt var bättre förr (ju förr desto bättre)

  3. Vilka bra frågeställningar.Du skriver exakt vad jag tror många tänker men inte vet hur vi ska stoppa tåget.Du reflekterar verkligen ,förmodligen på din fritid.För det första helt krasst tror jag att Reggioinspirationen som tagit över våra förskolor ligger bakom mycket av hur det ser ut idag.Storförskolor stora matsalar dokumentation till förbannelse hirarki onödiga roller som förste förskollärare ateljeristor pedagogistor nätverksutbildningar för pedagogiska ledare utbildningar som hämtat sin inspiration i de kommunala förskolorna i Reggio Emilia.Det kompetenta barnet , miljön som en tredje pedagog .Med det sagt många har blivit frälsta och tron kan försätta berg som vi vet.Samlingar kan vara bra om det inte är de vuxna som får störst talutrymme som utnyttjar sin ”maktposition”.Om barnen får vara delaktiga och inte leka skola ja med sång berättelser rörelse helt ok.Ämnen ? Jag har aldrig gått i förskola men kan matte språk musik texter osv jag har haft föräldrar också glöm inte dom.Allt går dessutom att göra ute i sandlådan i gungan i vagnen hade själv många samlingar ute .Mer ute än inne det tror jag på, tänker inte dra det där med väder-kläder.Överlåt det digitala till föräldrarna , förskolan ska fokusera på annat.Så till yrkeskategorierna i förskolan. Tillbaka till mindre enheter högst 4 avdelningar per förskola.Småbarnsgrupp 12 barn resterande grupper 16 barn En förskolechef per enhet.2 förskollärare per avdelning 2 barskötare per avdelning.En grundbemanning som skulle gå runt rätt bra och vid toppar rycker förskolechefen in och arbetar.Det är inte vad vi kallar verksamheten som gynnar barnen Dagis _förskola det är innehållet som räknas.Träffade en granne och hennes Harriet på väg till förskolan och jag 37 år som förskollärare säger Hej Harriet ska du till dagis nu ? Jag biter mig själv i tungan och säger till grannen förlåt jag menade förskolan. Ingen fara säger hon jag säger också dagis det gör Harriet också.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *