fbpx

Har ni tänkt på att där alltid finns minst en avdelning, ett arbetslag eller en hel förskola (vågar jag säga förvaltning?) där det går troll, metaforiskt men även ibland bokstavligen.

Det blir aldrig riktigt rätt. Barngrupperna klättrar på väggarna med ständiga konflikter och är helt omöjliga att hålla kvar i en samling. Eller arbetslaget som avlöser varandra inne på rektorns kontor med självömkande historier om hur andra har fel och de själva har rätt.

Offerkoftan är så stor att den blivit en offerall.

Ibland är det hela förskolor är fyllda med troll och personalrummen fulla av godis så personalen är fyllda med tandtroll. Ett slags meta-troll.

Föräldrarna till barnen är aldrig nöjda, personalen gör lite som de vill och har gett upp vilket resulterar i att förskolan får ett sämre och sämre rykte. Och vad har vi lärt oss av barn, jo att de lever upp till ryktet, vilket även stämmer bland förskolor och pedagoger, viket för oss fram till det jag funderar på.

Hur kan det bli så då?

Jag tror, då är det tror och ingen vetenskap, att om en förskolas, eller företags för den delen, anställda har en bra uppdelning av positiva och moraliska medarbetare mot omoraliska, egoistiska och ovilliga, så kommer det bli helt okej. Är de drivna och positiva i överkant blir det bra men är de negativa i överkant blir det, så klart, negativt. I en övermäktigt negativ kultur blir det svårt för den enstaka positiva att göra någon skillnad, antingen blir de själva negativa eller helt enkelt slutar. Jobbig situation!

*Triggervarning för stycket under*

Ibland tänker jag att många i förskolan är där för att de älskar barn, pedagogik, kreativitet, lek, utforskande och lycka i allmänhet MEN jag har även börjat tro att en överhängande stor skara bara ”har hamnat där”. En läkare har ofta bestämt sig i tidig ålder att de ska bli läkare, lite samma med advokat, forskare, musiker eller liknande. Inte så mycket förskola. Absolut vissa, men inte läkarmånga va? Det gör ju drivna och glada till en brist och vi vet ju hur snabba förskolan är på att ersätta bristen på högskoleutbildad förskollärare med nästan vem som helst är? Låt oss ta det scenariot i några andra yrken…

Scen: Leveransfirman Görans lastbil och frisörs huvudkontor kl 06:58

*Riiiiiiing* ….*Riiiing*

– Ja hallåja….Vad säger du? Är Hilda långtidssjukskriven pga stress?? Vi har ju leveranser och frisörer att ta hand om??? Har vi någon ersättare?……Jocke?…vem är Jocke?….Har han lastbilskörkort?…inte körkort nej… Men inget i belastningsregistret…. Vi säger såhär, Stefan visar honom lite snabbt hur man sätter igång lastbilen och sedan får han ta den till stockholm så gott det går….Japp….Kommer på momangen ja…gött haj!

Eller

Scen: Arkitektbyrån Stugor och hus och sånt AB

*Riiing* *Riiing*

– Jaaaaaa hallåjaaa…Ja detta är Bertha… Har huset rasat?? Vad menar du? Ena sidan kollapsade och fyra våningar har rasat samman….vilket objekt var detta? Ahaaaa ja men det var Hampus projekt, han är timvik. Arkitekt? nej, hampus timmar här då och då, pluggar till genus-stödjare och håravfallsanalytiker.. Jevla trevlig kille.

Låter inte så troligt eller?

Skapar vi våra egna problem?

För vad händer när snacket går, låt oss säga vid en omorganisation, ungefär så här.

”Vi måste rotera personalen så att den avdelningen får in den pedagogen som är så bra. De har det ju så svårt med den barngruppen”.

Där får vi för det första en pedagog som är beredd på att barngruppen och avdelningen är svår och dryg. Men även pedagoger som ser sin barngrupp som svår och sig själv som inkompetent. Och de kanske är inkompetenta! Vad vet jag! Vissa är faktiskt dåliga på sitt jobb och är du en av dem så var snäll att skärp dig eller sluta. Vi har tillräckligt med utmaningar som det är.

Min tro är att man får den barngrupp man förtjänar. Sen är det så klart olika svårt att få till den förtjänade barngruppen. Vissa fall ser ut som en dans på rosor där de små lintottarna går med på både uttalade och tysta regler, har kul och respekterar varandra. Ofta ett resultat av bra bemötande och härliga människor.

Men ibland är barngruppen så bångstyrig, respekt och gränslös att man till slut ger ifrån sitt allra starkaste ”SHATAAAAUWHP aaaaaaauurghhra” som Arnold Schwarzenegger i dagissnuten. Den pedagogiska verktygslådan är helt tom och skrik är allt man har och *poff* är där ett extra barn och en färre vuxen kvar.

Sådana barngrupper tar långt tid att vända. Men det går, jag har sett det hända. Från den svåraste till den gladaste på en termin. Vad var tricket???

Bemötande.

Inget mer.

Och ju bättre de bemötte desto bättre blev de bemötta. Till slut kunde pedagogerna leka hela dagarna utan en enda konflikt. Barnen hjälpte varandra och MAN SLUTADE PRATA OM DEN SVÅRA AVDELNINGEN!!!

Nu var det en dröm att komma in där.

Och alla kom in som i en dröm.

Det har gått lång tid sen detta hände, hela personalgruppen har bytts och 99% av barnen men känslan är kvar.

Nästan som att det blir som man förväntar sig.

Vad jag försöker säga, med risk för att plagiera Kay pollak, är att man faktiskt kan välja lycka och att det gör skillnad.

Tänk såhär.

Rummet du blir insläppta i har inga fönster .
I taket surrar en ensam glödlampa över det lilla bordet, luften är unken och doftar svagt av gammal svett och cigarettrök .
Skrapet av stolsben ekar och du sätter dig ner.
Framför sitter en polis. Då klockan är 00:56 är polisen inte särskilt ”pigg och glad”
Den välkända tonen av apples operativsystem hörs när datorn startar, ett lösenord slås in och konstapeln tittar uppmanande på dig.
”Nå, kan vi ta detta från början”

Inte en as-skön situation.

Men tänk detta då

Rummet du blir insläppta i har inga fönster .
I taket surrar en ensam glödlampa över det lilla bordet, luften är unken och doftar svagt av gammal svett och cigarettrök .
Skrapet av stolsben ekar och du sätter dig ner.
Framför sitter en polis. Trots att klockan är 00:56 ser polisen både glad och snäll ut, trots ringarna under ögonen.
Den välkända tonen av apples operativsystem hörs när datorn startar, ett lösenord slås in och konstapeln tittar uppmanande på dig, ler och säger ”
Nå, kan vi ta detta från början”

Mycket skönare stämning.

Om man bortser från era egna upplevelse hos polisen 00:56 på morgonen.

Trollen på förskolorna, avdelningarna och i barngruppen då?

Vilka är det?

Jo det ska jag säga er.

Det är NI!!

Sluta aldrig ifrågasätta våra sjukt dåliga förutsättningar.

Protestera, skrik, gnäll och kräv allt vad ni kan.

Men ifrågasätt rätt ställe. Inte, om det inte är att ifrågasätta sak istället för person, varandra, ni är ett lag. Inte från barnen DE ÄR BARN!!!

Gör vad som går för att ha de bästa dagarna ni kan på jobb, vi är där så jävla mycket, så ska ni se att de troll vi själva skapat försvinner.

Men de andra trollen?

Jaga dem med alla möjliga medel.

Ni är här med trolljägare!

Lycka till!

Författare

#Arbetslag, #Avdelning, #Barngrupp, #Bemötande, #Förvaltning, #Problem, #Rykte, #Troll, #Tystnadskultur, #Utmaningar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *